Alla har dem sina kärleksaffärer. Jag har stängt min.

Halli hallå alla ensamma sparvar!



Alltid lika fint att tänka på fina smala pojkar med kantiga axlar, dr Martens och undercut-rufs.

Och sedan, bli rädd för att det finns fina pojkar i min närhet.

Sedan, bli lugn för fina pojkar vill icke ha mig.


Imorgon vid tolvslaget avslutas tjugohundratio och inleds sedan med ett nytt jävla hundår. Jippie och sånt.




ADJÖ ERA OLUSTIGA KOLTRASTAR!


Om konstens mening vore att bedöva, att få oss att glömma livet, så vore ett hammarslag i skallen den enklaste och bästa konsten

Vore det inte fint, att få vara en sån som bara behövde titta på en kille och sen nästa dag så blev han störtförälskad i en?
Men det händer inte mig. Kärlek är för blinda dårar. Jag är för rädd för intimitet och djupare relationer med människor som jag tycker om. Jag vet inte riktigt om jag är rädd för att bli sviken och lämnad - eller om allt bara är ett stort skämt - eller för att jag är en sån som vet och inte tror. Jag vet att jag aldrig kommer bli tillsammans med någon, alltså någon som jag älskar och som älskar mig. Just nu gör det ont att ha den vetskapen inom mig medan alla mina kompisar växer upp och får någon som tycker om den för den dom är. Nervositet och darrande fingrar, hos en tankspridd, underlig fjortonårig flicka - det är väl inget kap direkt?

Säger dem inte - Du kan inte bli älskad av någon annan förrän Du älskar Dig själv? För om det är sant.

Då är jag körd.




Blott de tama fåglarna längtar. De vilda flyger.















Rör vid en annans själ, om än med ömmaste kärlek - det blir alltid blåmärken.


Jag kom hit ner till jorden en kall natt i februari Jag kom från ett land där du aldrig har varit Det är så många människor som fallit där jag gått I den eviga vintern har jag begått så många brott

INTE ALLS SÅ MYCKET HEJ.


Jag är en av alla människor i vårt land
Jag är naken, du ser rakt igenom mig


Nu är jag fortfarande skräckslagen efter promenaden med hunden. Jag skakar, så jävla mycket. Bloggen, det var en hund som ploppade upp från ingenstans och hoppade på mig och Enrico. Jag har aldrig blivit så jävla rädd för en hund förut! Det sgå ut som en boxer ungefär och den hade mask för munnen och den skällde och morrade. Jag gick först helt vanligt i snön och det var tyst och behagligt. Sedan hörde jag hur något sprang bakom mig och jag vände mig om och då var hunden där. 


Men det var liksom något i dens blick som gjorde mig så rädd, och jag har aldrig varit rädd för hundar förut. Blicken var stirrig och den gläfste och... jag vet inte. Men hjärtat pumpade och jag sprang därifrån för något var fel med den där hunden. Sedan, försvann den.


DÅ blev jag desperat. Någon, vill någon prata med mig? RING MIG! Men så blev det som vanligt. Jag skyndade mig hem och berättade för min mamma. Ganska larvigt, men som tur var tyckte inte hon att jag var fjompig. Vem vill vara en fjomp? Inte jag i alla fall, för det har jag aldrig varit och vill aldrig bli heller.


Jag är en av alla människor i vårt land
Jag bär en sten på väg mot ingenstans



Att bli kallad för en fjolla, att få höra någon skrika det rakt upp i ansiktet; att man är en nolla. En fjant. Att bli kallad för fjolla, betyder inte att man blir en fjolla. Även fast man känner sig som en fjolla till slut, en riktig hora, så får man hålla huvudet högt och låtsas att man har ett självförtroende, och låtsas att man inte tar åt sig längre vad dem säger. Även fast man visst gör det, även fast man visst blir osäker när dem viskar om en. Sen skrattar. Sen ropar öknamn. Sen lämnar dem en ensam, ihopsjunken, med tankar som maler och insikten som gror om att man är vad andra personer tycker om en.







Titta. Där har vi ju henne. Margareta. Offret. Grisen Margareta var den Fula och den Feta. The End.

When I'm with you baby, I go out of my head And I just can't get enough All the things you do to me and all the things you said, I just can't get enough

Hej hej! Nej det finns inte så mycket att heja för.



Nu lyssnar jag på Irya's playground och citerar Kent;


Jag ville bara fly från mig själv, skära bort min otillräcklighet. Men med fläckar är jag född, jag hade nästan glömt.



Jag förstår mig inte på mig själv. Varför blir jag blödig, så ledsen och fylld med världens dåligaste samvete när en förälder ger en dåliga presenter.

 

Jag firade ju "jul" idag. Hos pappa då. När han ringde mig nån vecka eller så innan julafton frågade han vad jag ville ha. Jag visste ju inte om mamma hade köpt allt på min lista, men jag anade att hon hade gjort det eftersom att jag skrev så få saker. Så jag sa att jag ville ha Kent - Röd. Den är lättillgänglig, finns på coop forum och cdon och alla sådana affärer. Men jag fick så skumma presenter som inte alls är min stil, och det är som en kniv i hjärtat. Nej, jag är inte materialistisk men han borde väl ha vetat bättre än att ge mig en helvit t-shirt. Och en TURKOS collegetröja som skulle passa en elvaåring med formen, storleken etc. Och bara det gör lite ont. Att han inte ens bryr sig om att försöka hitta något som passar mig åtminstone lite. Nej förresten nu är jag dum för vadfan tänk om jag inte fått något alls. Jag har tak över huvudet, mat och kläder. Jag har haft tur. Om man jämför. Men jag får alltid så dåligt samvete och det tar emot i giporna när man pressar upp ett leende och försöker entusiastiskt pipa fram ett tack. Jag hatar att min blogg har blivit en gnällblogg, där jag öser ur allt mitt patetiska tjafs över hur orättvist allting är.


USCH på sånt. USCH på mig själv. FYFAN FÖR ATT VARA JAG.


Jag blir så frustrerad, jag räcker aldrig till känner jag och jag vill bara fly ifrån mitt darrande jag. Jag är så svag och feg och smal och intelligent. JAG ÄR INTE SÅN. Och mina fingrar flyger fram över tangentbordet men inte ens stava kan jag. Det blir fel till och med och jag vet inte i huvudet längre alltså. Så trött på att jag får dåligt samvete. Varför ska det vara så svårt att säga Det är inte min storlek, det är inte riktigt jag bara.

 

Hmm. Nu vet jag ingenting längre, känns det som. Men jag vill så gärna vara något speciellt. En Björk kanske. Eller en Frank. Slippa vara jag, hela tiden. Så enkelt. Jag får liksom ingen ordning. Så uttjatad jag är, så okoordineriserad. Fantasilös och förvirrad. Helt jävla apatisk ibland men har lätt för att gå ur styr och vräka ur mig massa konstigheter. Sedan låser jag in mig i mitt bo och sitter med händerna i kors i mitt huvud och bara är.  
Är så jävla onödig, hela jag. Kommer inte lyckas. Jag har förstått det. Ger upp skola och arbete och slit. Förbereder mig för framtida jobbet som sanitetsmästare. Jag ger upp nu, helt enkelt.



Tack för presenterna och så. Jag är bara en gnällapa. En frustrerad gnällapa som ger upp nununu. I don't deserve love. Because I don't give a damn.


Fyfan alltså. Jag känner hela tiden, otillräckligheten och hur minsta lilla sak plötsligt blir så svårt att jag bara ger upp tanken av att försöka göra något vettigt av mig själv. JÄVLA KÄNSLOR. Jag drar mig till tankarna istället, till huvudet med musiken pumpande ur ett par Sony Ericsson hörlurar.


Så blir livet bara en aning lättare att hantera.


Ingen tid för ceremonier, bandet spelar vår låt och det låter bedrövligt kasst

Livet är fagert, men bara ibland. ♥


Jag kan inte sluta skratta för att min mamma och Tomas inleder såna givande diskussioner med varandra. Dem är alltför lustiga! 



Ajöken från din lustiga fröken

Varje gång du möter min blick då blir min värld en aning större då hör jag ditt hjärta ge mig blod, så vet jag vem jag är


Ni har ingen aning om hur mycket jag skulle göra för att få vara vuxen. Jag önskar att jag vore tonåring på nittiotalet istället för att vara född då. FYFAN vad jag avskyr att vara fjorton år. Jag har missat så mycket med mina favoritband och jag blir så jävla frustrerad och jag vet inte i huvudet snart längre. FY FÖR ATT VARA UNGE!



Och nu accepterade en snyggsnyggsnygg kille på facebook min vänförfrågan. Trevlans trevlans.



Ja, nu har jag faktiskt en riktig anledning till att vara bitter och sorglig. Alla ni vuxna människor som varit med om en massa saker med era favoritband och som gör något vettigt av era liv nu;



Jag skulle ge allt för att få vara där ni är.

Ajökens


Du är snart där

Jag var snyggare med grismasken på, eller hur?






Now I would do most anything to get you back by my side But I just keep on laughing hiding the tears in my eyes cause boys don't cry

Jag upptäckte nyss varför jag älskar The Cure. Har lagt dem på hyllan sedan i somras tror jag och det var verkligen dags att damma av er, håhå det må jag säga.


 Den här grismasken köpte jag till min lillebror och han blev väldans glad över den! Jojomensan! Visst ä jag snögg?! Ä jante dä? Äru döm i hövvö älle?

Och nej. Jag har ingen att spendera jullovet med. Jag har fy bubblans inte ens en enda kontakt på MSN. Så nån får lägga till mig, om denne vill. Så kan vi skicka ful-smileysar till varann och länka roliga youtube-videos till varandra och skriva slumpartade roliga fraser, ge varandra hysteriska skrattanfall via text. Desperat och peppad på att socialisera mig. Min mama säger att jag borde socialisera mig och inte bara stänga in mig på mitt rum men det är bara där jag känner mig fulländad, trygg och rätt så belåten med min värld. Där skrattar jag och skriver och lyssnar på musik och målar och redigerar bilder och tar egoistiska bildar framför spegeln *pose* och tjockar mig med godis och vågar vara ful och funderar och ligger i sängen och stirrar i taket och tittar ut genom fönstret och gör mig vacker och skriker och gråter och bara är. Ensam är jag, men vad är felet med det? Ibland är ensamheten det enda jag behöver, så fort jag går utanför rummet känner jag mig inte trygg eller bara rastlös och jag går alltid tillbaka in igen. Jag är ganska fäst där, har byggt ett bo där som jag egentligen aldrig behöver lämna. När jag väl lämnar mitt bo vill jag åka långt bort eller sitta i stan och fika eller umgås med kompisar någonstans eller vandra runt på ett ställer där ingen kan viska om mig, känna igen mig eller veta något om mig som kanske inte ens är sant. Jag vill inte till skolan eller någon annanstans där jag inte får vara jag. Jag sitter bara hemma nuförtiden höhö och umgås junte med en enda människa utanför skolan. Skumbanan, fan min lillebrorsa har inte direkt mer kompisar än mig men han umgås med dem på kvällarna och dagarna och helgerna. Jag har aldrig vågat ta steget och liksom bjuda ut en kompis sådär hehe för jag är rädda för att dem ska tycka att jag är tråkig. Och jag har aldrig vågat i hela mitt liv bjuda hem en kompis. Det bara är så att jag är rädd för att folk ska tycka att jag är tråkig och att tiden ska fyllas med pinsamma tystnader och frågor som jaha vad ska vi göra då?
Jag vet inte i huvudet längre alltså. Så rastlös jag blir, när jag inte sitter på mitt rum med min kära dator. Ifall nån annan har tråkigt så adda gärna min MSN (mobba inte namnet om någon nu läser det här and you would'nt dare calling me desperate cause I'm just a gurl who for the FIRST TIME takes the initiative and doing something memorable of her christmasbreak or w/e you dicks call it) och JAG VET att jag härmar en massa deschperata männskor runt om i landet nu men nu skriver jag upp den såatteh ni får ehe gärna adda mig. Fast kanske inte kåta fyrtiofemåringar. Ni vill nog inte veta vad jag gjorde nyss. MMMHM DIRTY HARRIET. Nej men ärligt vafan min morsa och hennes sambo pippar i rummet intill och jag är oduschad och rastlös och vill bara stänga av alla tankar och min lillebror har ett socialare liv ÄN MIG! WÖÖHÖ på allt som Cassie skulle sagt. WÖHÖ på dig och WÖHÖ på att våra väggar är papperstunna så jag kan höra igenom ifall nån får en tresekunders orgasm eller när någon snackar skit om mig eller när någon fiser. EUUWW skrev jag nyss det där?
enhimmelskdrog@live.se
Ehrm ja. Kan absolut inte förstå hur i hela friden jag skrev det där. Nåväl...
Next stop duschen antar jag för jag luktar inte hallonbåt, mmm, det må jag säga. MÅSTE PARFYMERA MIG, FÖR DET GÖR ÄKTA FRANSYSKOR SOM LEVER PÅ VITT PUDER, SJUTTOHUNDRATAL OCH LYXIGA BAKELSER OCH ÅTSTRAMANDE KORSETTER. FABULEUX, inte sant?

Ajökens

Och vi alla har kriser korsar avenyn på rullskridskor hobosneakers, åt helvete med dr martens

Hej hej hemskt mycket hej!


Världens finaste mest Siggeliciuosly låt med Hemliga Byrån, 1987 tror jag året var? Den låten har varit min favorit sedan femman "Ehehe den bosig jak var den bel femman ehehe, for den var den ente tillotet! Ente tillotet! Bel bosig jak var den!!! Ehehe haram den var man ente fick lissna den låten ihihihi men jak var den bosig!". Håhå man märker att jag har tittat mycket på AnaGina show osv. Marvelous, just, MARVELOUS! Ett annat mysigt och la gött band är Placebo. Den du.

Nu, vidare till gårdagen och dess gåvor. Detta fick jag motta från diverse människor igår;

Mamma, titta vad jag hitta! En halsduk, tumvantar und ein basker. VISST ÄR JAG COOL, FÖR VISST ÄR MAN DET OM MAN BLOGGAR OM SINA JULKLAPPAR ELLER HUR VA VA??? AM I PRETTY YET?! *PSYCHO*



Från John då ra. NAAAWWW. ♥ Titta, jag gjorde ett hjärta. Visst är jag snäll. Eller. Hur. Jätte. Positiv. Och. Inte. Alls. Pessimistisk. Och. Trist. Punkt. Blev det jobbigt att läsa nu? Bra. Det var allt jag ville uppnå, skapa lite kaos. Lite smärta. Lite frustration. Lite mald Johannesört i era ögon.

Lite sisådära sjuttiotals romantisk filmnostalgi på det däringa omslaget.

 


Knappast priceless för mig! Eller vad säger du, svennemorsan Bettan?





Gult - är kult på restaurangen. HAHA. Gult - är ganska fult sådär på momangen. Sedan när man vant sig lite, liksom vant ögonen vid den starka färgen, först då kan man uppskatta ärligheten och positiviteten som den självlysande färgen ändå medför i dem bittraste och mest falska stunderna. Bajs, fyfan vad bra jag är på att rimma, ändå.




Naw danke schön Broder Johnski, danke schön.





Mama, keep goin' gurl while your on top, that was a FIIINEE gift, you still got your swag! MM-MHM!


La goa yllestrumpor ^





So fabuolus and so fancy! Cha-cha-liciuos. Höhö nej men typ. Signerad o allt var den.





Haha och när jag läste ut boken så låg denna i? Ja ba ne men man tackar och bockar, mmm, hälsningar från, *slickslick* Greger *slick om läpparna* Hjortkloe von Tass, mmmm, håhå!




- Two tickets to H to da åkan, man it's gonna be sick, so wild n out, and so awesome, man I'm telling ya, this is some real shit, dawg, it's gonna get hot and a lots of sexy ass chicks is gonna be there! Gurl!
- ...Dude. Your white. Don't act like a wigga, please. It's just embarassing.
- SAY WHAT?
- What.
- No, I did'nt mean that you would answer, it's just at phrase dude, and take a chill pill by the way DAWG! YO AND ABO!
- GOD! I know it's a phrase, it was my friends dad who invented it! God your such an idiot...
- From H to da åkan FREAKY FREAKY YEAH! 




Fin va? En mus och dess mus matta! Eehhhh vänta nu..?




He wasn't making fun of asians, he was making fun of Elvis Presley being fat





Tack mamski.




Höhö mamma då, håhå (a)


Usch jag gjorde en smiley. Fan vad lågt. Jag känner mig så naken, rädd, exposed, blottad osv. Lite som en nittionia. Och om en nittionia nu läser detta; GÅ O LÄGG DIG! KLOCKAN ÄR ÖVER ÅTTA, VET DIN MAMA OCH DIN BABA ATT DU ÄR UPPE SÅ SENT?! VAD DU HAR PÅ INTERNESH O GÖRA, BEL BOLIBOMPA FÖR DIG SEN MARS DEN SÄNG FÖR DIG! DU ÄR DEN BLUMMA, DEN BLUMMA MÅSTE DEN SOVA! ANNARS DU INTE BLUMSTRA BEL VÅREN DEN! INTERNESH INTE TILLOTET! NEJ. INTE TILLOTET!



MAN TACKAR O MAN BOCKAR, MOR. MAN TACKAR O MAN BOCKAR. Mjooo. Greger Hjortkloe von Tass här, *slickslick om läpparna* nu skall vi krydda eder med våran Johannesört håhå och höhö mmm mumma *slickslick*.





SÅ JÄVLA FANCY OCH FABULÖS VÄSKA JAG ÆLSKER DEN DÄR BESTIS VESKIS JAG SKA ALLTID BÄRA DIG MED MIG OCH GÅ RUNT PÅ STAN MED ETT PAR LA GOA DR MARTENS, FUCK SNEAKERS OCH ADIDAS VÄSKOR JEEEG ÆLSKER DEEEG!!! BFF?

Ajökens


Och en vidöppen väg rullas ut framför oss från en ödelagd stad där ateister bär kors

HALLI HALLÅ DÄR I STUGAN!


Jag måste verkligen ha ett till par dr Martens. DEM ÄR SÅ HIMLANS SNYGGA *DÖÖÖR* SKOJA INTE NU BARA GE MIG FLER JAG SKULLE KUNNA LEVA PÅ DR MARTENS KÄNGORS LJUVA AROMDOFT OCH KOKA SOPPA AV DEM MED SKOSNÖRENUDLAR OCH SULDILL. Galet gott, det må jag säga. Ett litet urval kommer här nu;








Fint som snus ska det vara, om det ska passa kung Salomo. Kom hit era små bofinkar, ni skulle få ett underbart liv med mina fjortonåriga flickfötter och jag skulle putsa er glansiga varje dag med svart skokräm och inte låta någon komma för nära er, för ni är mina små darlings! Men men, vad vore en dag med ett par äkta dr Martens? Det skulle vara alldeles långtråkigt, dötrist, tråkigt och alldeles... alldeles underbart!

Somliga går med trasiga skor...

Ajökens

Man måste genom skam och man måste genom drömmar (Tolv år och naiv)

Jag letade runt lite bland gamla papper för några dagar sedan och hittade en jättegammal superlam och dålig dikt. Den här är ifrån sexan:


Kärlek. En obeskrivlig längtan.
Att få hålla nån nära. Att få ha nåt så varmt. Mitt hjärta krasas mot marken för vart jag än går finns det kärlek och liv. Men aldrig hos mig. Finns det någon som vill ge..?

Trygghet - Att få känna kärlek -Är det enda jag ber om- Bara en kyss - I nattens grubblan behöver jag nån som vill hålla mig kvar...

Med samma längtan och samma kval...

Åh jag vill också få känna nåt så underbart


Ska vi skratta eller ska vi gråta. Jag föredrar det förstnämnda alternativet: HAHAHAHAHA.

Vem fan skriver sådan skit? Fast det är lugnt, helt koka kola lugnt, jag var ju bara tolv år och naiv. Så det är lugnt. Men tänk dem desperata kärlekskåta kärringarna som sitter hemma och ruttnar framför skrivmaskinerna och skriver om Francis & Marlena - En Passionerad Novell Om Livets Intrigerande Tungor medan dem försöker andas igenom dem dammiga orgasmerna som dem får när dem beskriver detaljerna i Francis och Marlenas första, hemliga kyss i det fuktiga loftet på mr Nelsons gamla bondgård. Stört. Och så vidare.









( Det här sysslade jag med under tiden som mitt internet var förlorat...)





Hehe pinsamt värre... skjut mig bara...

And he was like DAMN that's one sexy cameltoe...

Ajökens


I'll have my way with you, Frankie

Halli hallå där!
Nu trodde ni allt att jag hade dött här va, ba gått och blivit sjurre aka sjuk, eller hur?
Nepp, så lätt slipper ni inte undan mig. Mitt internet har återvänt igen! Halleluja moment osv.
Julklappar har jag redan fått och här är vad jag har mottagit hittills; tjocka röda yllestrumpor, en mycket snitsig porslinstomte (so fashion, inte sant?), tofiffee-lådeli-låda vilket är en tradition på julmorgonen hemma hos oss och Thåström Be-Bop-A-Lula Hela Jävla Dan. Mycket goa gåvor, om jag får säga det själv!

Mer små fina, paketerade julogåvor äro icke uppslagna så dess mer uppstår om några timmar efter att jag har tjockat i mig julmat och soffpotatis-säckat lite på televisionsappareten.

KOLLA VAD SNYGG JAG ÄRO;






Fashion turn to the left Fashion turn to the right





här är man elvis presley för en dag



ståaldrigstill ~ släppaldrigindom





Och nu avslutar jag med en ett-år-gammal bild;

Så man såg ut i sjuan alltså, ser helt sjurre ut.


Håll ditt huvud högt

VI HAR INGEN PAMOOOL HEMMA. UÄÄH.



Fan. Jaja jag stannade hemma idag. Jag hann inte duscha imorse så då blev jag sjuk. Och jag spelar Zelda för att det är så bäst och är bara arg på alla. FUCK YOU. Nej skoja ba jeg ælsker deg. Kära bloggläsare. Idag fyller min far år. Jag vet inte hur mycket. Jag har inte pratat med han på veckor. Så kan det gå. Och han ska fira med sin födelsedag med släktingar som hatar mig och som låtsas om att jag och Kurt och Mamma inte finns.

 

Dålig stil, eller vad?


Sigge


När jag låg i solen och tänkte på ingenting

Idag var en sån där dag då man blev tvungen att vara glad fast man var riktigt arg - fy sjutton gubbar. Jag har spelat Zelda nu också, vackra nintendo åh. Fastän jag inte fattar ett piss så spelar jag det för att om man inte spelar Zelda - så är man en tönt!


Sammanfattning;

Jag vred mig i sängen imorse, jag var alldeles för trött för att dra mig upp ur den. Men jag hade ett löfte - jag skulle komma i tid idag. Åtminstone lite i tid. Så fem i sju släpade jag mitt fläsk ner för trapporna och drömde fortfarande. Jag var helt jävla borta och satt mest och pillade i frukosten medans mammas sambo kekade på för fullt bredvid mig, han ville samtala med mig men jag är ganska omottaglig på morgonen så jag mulade mest fram grymtande svar till honom och jag lät som Gramse från Bumbibjörnarna. Gramse är bitter och pessimistisk, såsom jag har blivit men ändå? Jag vill inte låta som honom, han är elak. Så då gick jag upp till min älskade säng igen och smekte den och lovade att aldrig lämna den ensam igen. Sedan frös jag så mycket att knotterhuden kändes som tusen nålar. Sedan tog jag ett ninjaskutt från min tvillingsjäl som jag aldrig mer ska lämna sådär hastigt och brutalt och bäddade den prydligt ( läs slarvigt ).
Sminket gick fort och jag hade inga finnar idag. MUMMA. Fett hett säger man kanske och då åkte självförtroendet upp på tipp topp woopidoo. Ne skoja ba men ren hy är alltid snyggt.

Bussen kom i någorlunda tid och medan jag stod där på Musikernas vägar frös jag händerna av mig och två små blonda söta bästisar skrattade med varandra och höll i handen och viskade hemlisar och såg bara allmänt lyckliga ut. NAW. Skoja, FUCK OFF.
Anlände till skolan halv nio. Hmmph. Jaja, bättre sen än jätte mega ultra super duper sen antar jag.

Läraren min skrek åt mig och min kompis och hon gör alltid så att jag skrattar, hon gör så att ett suddigum kan bli världens roligaste misstolkning och jag kunde då inte hålla mig för skratt. Tydligen räckte våra kunskaper inom tekniken inte till så VI SKULLE STANNA KVAR. NO TO THE FREAKING WAY säger jag bara. NEJ NEJ NEEEJ. Jag hade matteprov och jag hoppas att allt gick bra.

Min handledare: Gick provet bra?
Jag: ... Jag-
Min handledare: Och säg INTE jag vet inte! Gick det bra eller dåligt?! JA ELLER NEJ?
*åhsåmångasvarsåmångafrågorvadskajagvälja?* *sitterietthörn&dunkarhuvudetigolvetsomenpsychokvinnaskullegöra*
Jag: ... Bra? Jag vet inte, kanske?
Min handledare *dunkarnävenibordetsomhanalltidgörnärhantroratthanärcool/allvarlig/respektingivande*: BRA DÄR! Hoppas att du klarade det!!
Jag: ... Ehe?
Handledaren: MMMMMMMMM. TEKNIKEN?!
Jag: Spelar ingen roll vad du säger. Jag stannar INTE KVAR IDAG.
Handledare: JO.
Jag: NEH. PUNKT SLUT


Två timmar senare runt klockan fyra har min vän och jag jobbat arslet av oss med att leta information efter bilar och kameror på internet. Här kan du köpa RATTmuffar för BILLIGT PRIS och SÅHÄR PHOTOSHOPAR JAG MED MIN KAMERA FÖR ATT BLI SNYGG.

Sån skit kommer fram om man söker på information osv om kameran och bilen.

Sedan började jag irritera mig rejält på min lärare och HAN SÄGER ÅT MIG ATT TAGGA NER? Han är hetsig, känslomässig, brusar lätt upp och börjar gapa för småsaker och HAN SA ÅT MIG ATT TAGGA NER?

Milda makaronilådor. Världen är ju fan sjuk ibland. Hatar honom. Lite. I alla fall. Han går mig på nerverna. Och han är fotbollsfantast, lite sådär smått irriterande. Hmm.
Sedan frågade han om jag ville ha pepparkaka men icke sa nicke det ville jag inte och sedan knaprade han bakom mitt öra. Läskigt säger jag. Sedan var jag bara arg på honom. För att det var alldeles kolsvart ute och så säger han fan fan fan ta honom att vi inte hade behövt stanna idag, för att vi skulle redovisa tekniken in the morning instead. Min vän skällde ut honom men fjäskade lite sen för en annan lärare, såatteh jag nästan kissade på mig för hon log jätte falskt mot en lärare som är en kossa och elak osv och jag visste inte om jag kunde vara allvarlig en sekund till.

Sedan skrek vi hela vägen till Spånga Station av skratt och roliga gubbar med svart krulligt hår i nacken och att hon fjärtade åt en gubbe och att våran handledare IS THE PSYCHO CLAUSE HIM SELF. HAHA. Vi är alltför störda. Mina kompisar får mig ALLTID att skratta. Alltid i skolan dör man av skratt åt deras små påhitt. I alla fall jag. Kanske för att jag skrattar så sällan här hemma på riktigt, alltså från själen då. Inte falskt och gällt, så som man skrattar när man vill lätta på stämningen när alla skriker i telefoner och gråter i köket och ber mig komma ner för att dem behöver prata med mig.

Nu ska jag dricka kiss ( äppelsaft ) och knarka synål ( pamol ).

 


Älskling vi ska alla en gång dö

Nu ska jag lyssna på musik och stirra lite. Sitta bland mina öde moln och stirra ner mot asfalten, undra hur det känns att dra på en mans skägg, om det killas och sticks, om jag gillar det, att röra vid någon, om det rispar så dr fint.


Farväl mina kära

Sigurd

Jag har ledsnat på att vänta på dem ständiga problemen med sömn

Behöver nån som behöver mig


Samlar tankar till försvar på min bäddade säng & det var så längesen att jag glömt bort hur det känns att komma hem





 

Sigurd


Och på verandan sjunger vindspelet din sång Och tomma fönster står och slår nu natten lång

NEJ. Nu skall datorn stängas av och jag ska tvätta bort sminket. Efter det ska jag bara fundera - titta ut genom fönstret och virra runt i tankarna så som jag kan göra i flera timmar. Längtar redan.

Från Sigurd till er alla - en riktigt trevlig GOD NATTS SÖMN.

NU SOV. ELLER DÖÖÖÖÖÖÖÖÖ

Jag har ont förresten i hela mig och vinet skvalpas runt i halsen. INTE KRÄKAS. INTE OKEJ. My stomach hurts! Well BUHU on you, I don't give a damn.



Goder natter.


Du gav mig en bomb under bron
Tänk att det bara krävs ord
Låt mig behålla det här
Det kan väl jag vara värd
Kom och slå sönder min värld
Det är allt jag begär

Sigurd


There's something in my head I had a crazy thought and I fell as long as I could fall My crazy thoughts

JAG KOMMER SPY.



Fan vad jag hatar alkohol. Ska aldrig mer dricka häxa igen - i alla fall ingen häxblandning som jag bryggt själv. Sigurd kommer kräkas snart. HUHU! 
Och så kan jag förstås inte sova. Jag. Kommer. Spy.

Jag tänker aldrig dricka vin mer. I varje fall inte på kvällen. HORA.
Vad händer med mig


Hälsningar Från En Ledsen Filur Kallad Sigurd

I am a human and I need to be loved Just like everybody else does

HETA KILLAR WÖÖ. Här kommer dem;





Hetaste ängeln i stan.







Donnie Darko with my man Heath. RIP förresten.

En kort romans som jag lämnat bakom mig, helt utan substans. HÖHÖ. Schami Schirviö.




Jag tänder på bögar. Just take me to the mental institution right away. How soon is it now?

Sigurd


Heaven knows I'm miserable now

EHE
VACKRA MÄNNISKOR:







Förresten. Sigur Ros är fint. Och jag kan verkligen inte sova. Men det finns så mycket att missa också, om man går och lägger sig. Jag missar mig själv, när jag gömmer mig under täcket, andas tyst och siktar, sluter ögonen och missar mitt mål med en centimeter, jag måste upp få luft, men jag har fått nog, jag ska springa så långt benen bär mig med mitt sikte klart och tydligt framför mig, jag måste andas klart. Jag måste vakna. 


Sigurd


There is a light that never goes out

Jag är sprängfylld med en längtan som aldrig går ur.


Åh vad jag längar efter att någon ska hålla om mig, någon ska ta mig bort från all svart skit som fläckar ner mig, jag vill vara vit som snö och lycklig och lång långt långt härifrån. Ta mig nånstans, där musiken omfamnar mig och smeker min hals och lovar mig att aldrig börja hata mig, så som jag hatar mig. Jag hatar mig. Älska mig 

Take me out tonight
Where there's music and there's people
Who are young and alive
Driving in your car
I never never want to go home
Because I haven't got one anymore



Take me out tonight
Take me anywhere, I don't care
I don't care, I don't care
And in the darkened underpass
I thought Oh God, my chance has come at last
But then a strange fear gripped me
And I just couldn't ask


Sigurd

Kungen är död

Jag är en idiot som aldrig förstått att förråda en vän är det värsta av brott



REVOLT FÖR SATAN

Jag vaknade så lycklig över att äntligen ha drömt



Jag vaknade av bruset
från maskiner i djup sömn

Miljoner ord förvinner ner i förrgårs svarta hål som hundratusen åsikter som ingen lyssnar på



Snälla säg det igen.





Och hundratusen ögon stirrar på oss, ingen ser
Och hundratusen röster skriker efter något mer



Stockholm ligger öde och världen håller andan (vilken färg har själen, älskling?)


Sigurd

Ångesten kommer som en vän, en mjuk varm hand i tystnaden den dömer ingen, glömmer ingen Öppnar bara famnen

Kurt öppnade dörren till mitt rum, långsamt öppnade han den. Som om han var rädd att den skulle gå sönder, att den var skör och bräcklig. Han ville att jag skulle komma ner.
- Varför skulle jag det?


 - För att mamma är ledsen.


Nej. Nej. Min klump i halsen växer sig bara större och större och jag orkar fan inte med en enda grej till. Stäng dörren. Stäng stäng STÄNG ut ur mitt liv.

Jag orkar inte mer. Jag vill bara vara ensam för alltid och aldrig mer träffa en enda människa som jag någonsin känt. Snälla snälla jag orkar inte be mer men om det finns en Gud någonstans, snälla snälla låt mig byta mitt liv mot någon annans. Jag kryper på marken och är svag och feg. Jag är bara ett misstag, allt som jag gör är fel. Ge mig min bytesrätt.



Jag hatar när man sitter i ett rum och alla smaskar och tuggar på och låtsas inte om spänningen. När ens förälder gråter och snyftar och jag önskar mig bort, jag hatar när folk gråter. Det är obekvämt och jag klarar inte ens av att öppna munnen, det känns som att det ska välla ut ångande stenar ur den. Om man bara vore ett sådant där barn, som inte var jordens största misstag. Jag är ett misstag. Om jag inte hade blivit adopterad hade väl jag hamnat på barnhem. Ingen behöver mig ingen vill ha mig längre. Jag får sådana skuldkänslor, för att allt jag gör bara river upp andras känslor hela tiden och jag är inte till någon nytta. Men vill blundar igen; Vi håller allt ytligt så gör det inte ont längre. Jag känner ingen smärta nu. Gör du?

Sigurd


Sitting on a cloud up in my tree but I guess you'll never know There's all these dreams we share

BREAKING NEWS;


Inte nog med att jag sitter och googlar mig själv utan några resultat, jag googlar dock också en alldeles särkild lustigkurre på fyrtio bast eftersom att jag har så lite inplanerat på mitt tomma schema och så mycket tid att slösa. Jag vet nu var Jocke Berg. Nödvändig inofrmation också. Stackars honom, om jag var han skulle jag gå runt och vara rädd hela tiden om ett fjortonårigt fan skulle ploppa upp med kentväska och penna och papper och en alldeles för stor dyrkan. O b e h a g l i g t, är ordet. Fast ändå lite gulligt, men mest creepy. Jag skulle knappt våga lämna psykbunkern om jag var dem, utifall att det skulle stå ett fan där och vänta med hot dogs kent items.


Det är så irriterande att det bara är manshoror på google med mitt namn. Inte ett enda fruntimmer och så är det också en krallig operasångare med mitt förnamn och en mäktig mustach. Euw. Bara sånadäringa gubbröror och isländska mytologiska asagudar med mitt efternamn. Fast mitt efternamn är egentligen inget efternamn, utan ett förnamn. Och min  pappa ska tydligen byta efternamn nu, till sitt förra. Tillbaka till Jansson, snart drar han väl säkert tillbaka till Eskilstuna också. Kanske är lika bra det. 


Sigurd

Just get me to the airport and put me on a plane Hurry before I go insane I can't control my fingers I can't control my brain I just wanna be sedated

Smärtan verkligen pumpar i nyckelbenet, jag håller nog på att tappa känseln i vänster benet och det känns som att Anna Anka bankar i mitt huvud ajajaj och så måste man ut i vinterlandet igen. Ge mig min tatuering nu. ELLER DÖ. Jag har ont överallt och kommer absolut not inte kunna vänta i FYRA år tills jag får min älskade tatuering. Jag klarar absolut inte en dag till i skolan, jag vill absolut bort härifrån! Ta mig nånstans, dit musiken kopplar bort omvärlden. Hela jag darrar och bränns.

Jag förtjänar så mycket mer än att vara fjorton år. Jag önskar så himla mycket att jag var född flera år tidigare, jag blir aldrig nöjd med mig själv. Antingen blickar jag tillbaka eller framåt men kan aldrig koncentrera mig på vad som händer nu. Jag är sprängfylld med en längtan som aldrig går ur.


Still protecting the magic feather holding tight to a supporting crutch Writing scripts on worn out leather still waiting on a divine touch

Jag längtar så in i helvete efter den dagen då jag får visa alla att jag är något och att ingen i hela jävla Sverige kan säga åt mig vad jag ska göra. Ni vet väl om att jag analyserar er alla. Jag drar in er under mitt osynliga mikroskop, jag plockar isär era delar och vet exakt vilka ni är, jag vet hur ni agerar när ni blir rädda och jag vet vad ni döljer jag vet allt om er för att jag vet hur ni kommer reagera i olika situationer. Och så är det bara. Så sluta göra så mot mig. Mitt liv = mina regler = S T F U.
Jag är inte trög. Jag låtsas ibland om att jag inte lyssnar, att jag är i min egna välrd men jag hör allt som ni säger och allt det ni gör registreras i min hjärna. Jag är ingen grönsak.

Men kan ni låta mig vara som jag är någon gång. Jag är inte lycklig. Jag kan bara inte bli helt jävla lycklig. Jag kommer alltid att ha min tillflyktsort med mig, mina tankar och mina förvirrade känslor. Jag kommer vandra vidare bland mina ensamma moln medan ni dödliga undrar vad jag har för mig där uppe. Det kommer aldrig finnas någon som kan nå in i mig för jag är för vuxen. Men jag vill ha tillit hos någon men det finns inte i någon. Så jag orkar inte försöka berätta för någon. Men jag har tydligen inget val den här gången. Det är så många som verkligen inte förstår hur bra dem mår. Jag önskar att jag kunde få bli naiv och ung i mitt sinne igen.


Det är bara sorgligt att sitta här med ingenting och vilja ha och vilja bli något annat.

Bara jag jag jag överallt. Kom nu, kan någon kasta sig in i mitt liv och riva upp kulisserna knuffa bort statisterna ta mig till alla riktningar och ge mig något som känns, ett slag eller en tillit som ger mig liv igen.
Junip får bli mitt ensamma moln nu. Fuck the rest.


Gud uppfinn nåt nytt som gör det lätt att hålla ut Nåt för dom som väntar dom som orkar vänta

  • ... sliskiga jullåtar framförda av diverse artister så som Carola, Arvingarna, Dödödö. Surrender or DIE
  • ... när människor RÖR mig, PILLAR på mig, TAFSAR, KLÄNGER, KRAMAR mig osv i allt som har med beröring att göra. JAG ÄR INTE INTIM SÅ VAD HAR JAG SAGT OM ATT FOLK RÖR VID MIG?! JUST DET JAG HATAR NÄR FOLK RÖR VID MIG, HAR JAG SAGT! För in i helvete vad ni är tröga alltså måste man lära er allting eller? Era störda sverigedemokrater JUST DET NI HÖRDE MIG hahahaha läs nu och observera: VAR VÄNLIG MATA ELLER RÖR EJ MÄNNISKAN HON BITS. Skoja ba, hatar att bitas jag kommer göra kaos på dig istället. Just det. Kaos.
  • ... mig själv. Punkt slut. The end. Eller dot end kanske man skriver MEN I DON'T GIVE A DAMN. *nonchalant&tjugohundratiohighfashion*. För att jag äger ändå ut er alla på Kent singstar.
  • ... falska lärare som ringer hem till mitt hus var eviga dag om mitt psykiska välmående, icke inlämnade uppgifter, att ni bryr er om mig. Snälla? Om ni nu ska stalka mig för att ni älskar moi så mycket kan ni väl åtminstone börja med att stå utanför mitt rum om nätterna och kasta upp kärleks hot dogs i mitt rum med våra initialer inristade i ketchup och senap. Men det första ni gör är att ringa hem till MIN MAMMA och föreslå BUP. Big fail på er. I know you love me! Så ni kan väl åtminstone börja göra det där med korvarna. Det låter så fint i mitt huvud. Och sjunga hot dogs in the sky with diamonds. Ack ack denna vackra värld blir så mycket bättre med mina idéer.
  • ... när äckliga fittor med kluvna toppar kallar mina vackra bröder för negrar. Alltså. Jag kommer ta era efternamn. Jag kommer klippa er tounga.  Jag kommer dräpa er med mitt star wars laser svärd från rusta för 39 :- om någon säger så igen. Ni är bara avundsjuka på deras BUS skin all year long. Inte sant?
  • ... KAN DU SLUTA SMASKA? Det är något av det mest vidriga som finns. Så sluta bara smaska i mitt fjorton åriga öra. Du ger mitt öra seriösa men för livet. Men säg aldrig att jag smaskar. Då klipper jag din öran. Och din toung.
  • ... skolan. Nej tack du!
  • ... los matematicas. Go fuck your self. Then burn in hell.
  • ... nu ska jag vara lite ultra meger super duper djup här. Haha ne ba skoja. För nu ska jag vara mig själv igen, ett patetiskt fjortonårigt kent-fan som googlar jocke berg all night long och hatar Dom Andra. För det är ju sant. Jag hatar dem andra. Imorgon i skolan skall jag vara så dryg och elak och fittig mot alla lärare som det bara är möljigt att vara. De tillhör mainstream gruppen och jag hatar mainstream. Därför är jag emot allting som är bra. Och så tänder jag på Draco Malfoy när han gråter på toaletten i Harry Potter and the half-blood prince. MUMS.
  • ... fan vad jag är arg. Jag är riktigt bitter och vidrig och för att inte nämna hatisk. Nej jag måste verkligen lugna ner mig med Sigur Ros och Depeche Mode nu.

Jag räknar bara dagarna tills jag blir arton år. Då ska jag dricka öl till frukost och börja dagen med en morgoncigg. Sedan ska jag vandra runt i stan och betala för en riktigt fin tauering på handleden. Efter det ska jag nog titta runt i tidningen efter lägenheter till salu och avsluta aftonen med en spontan spelning på någon fin klubb med arton års gräns där mitt favoritband spelar. Jag ska nog bara vara också. Bara känna friheten av att få kontrollera mig själv och få göra alla spontana aktiviteter som jag känner för att prova på och bara vara självständig.



Jag måset bara få säga tack. Egentligen hatar jag tanken av att prata med någon men alla vet ju att jag måste dem säger "såhär får det ju inte fortsätta du får inte må såhär" men det är väl klart att jag vet eftersom att det skadar bara alla i min omgivning. Därför skämtar jag bort allt. Och. Vem bryr sig. Ingen. Jag måste bara få skriva det här också; FAN TA ALLA LÄRARE SOM ARBETAR I KUNSKAPSSKOLAN. Ring hem en gång till och jag blir galen. Jag kommer tappa mitt vett och sinne och hallucinera fram en jävla kanin som heter Frank och som är gjord av metall och dank. Jag kommer bli helt fricadeli galen snart. Jag har anat i hela mitt liv, anat och undrat om man kan ärva psykiska störningar och sjukdomar i huvudet. Något är ju fel, då har jag väl ärvt allt det här från min biologiska mamma. Jag vet hur hon är. Jag var ju med för två år sedan i Jakobsberg när hon fick utbrott. Så rädd jag blev, jag glömmer aldrig.

Och ja. Jag vet allt alla pratar om mig bakom min rygg. Jag är inte blind eller trög. Och det är något av det vidrigaste som finns. Hata mig, hata på men om ni nu undrar så in i helvete mycket kan ni väl spotta det i mitt ansikte. Istället för att dregla runt så fort ni tror att jag inte märker och le era enfaldiga leenden så fort jag kliver in i rummet och låtsas som att allt är luft, små briser och sommarsol och att världen är fluffig och mjuk för att sedan skrika frustrerat åt mig om att jag måste ta tag i allt.

Nej nu är jag jävligt  trött på er. Jag är knappt deprimerad längre jag är bara så in i helvete arg på er. FATTAR NI NU DÅ ERA EFTERBLIVNA ELAKA PAPEGOJOR. Och nej. Det finns inget i hela världen som kan omvända mig till en skolkurator, det finns inte bara att jag pratar med någon i SKOLAN. Man måste verkligen förklara och skrika ut allting som man vill ha sagt. Men det är dom små orden som är svåra ord och hårda ord är lättare. Jag vill bara bli som alla andra. Fast ibland så vet jag att jag är exakt som alla andra, värdelös och liten - jag vill bryta mig fri nu och visa exakt varenda jävla människa i världen hur stark jag är och att jag är unik.

Men orka.


Jag känner en sån lättnad när musiken går på igen Har du tänkt på att vi nästan aldrig lyfter vår blick från marken

Min framtid; sanitetsmästare på Burger King.  För att jag undviker så skickligt ämnen som leder någonstans.




År tjugohundratio.


Töntarna

HAHAHAHAHAHAHAHHAHAHA ÅH MAJ GADD!


NI SKA BARA VETA HUR MÅNGA EGOBILDER (!) JAG HAR TAGIT HAHAHA OCH VAD FÖR FILMER JAG HAR SPELAT IN HAHAHA!!!


Jag har mensvärk, då är det faktiskt tillåtet att roa sig och göra P0P-musikvideos och dansa fånigt, göra P0P tecken, puffa till P0P fluffet då och då och se allmänt skitnödig ut. Åh, jag dansade och jag dansade till Skisser för sommaren - Kent, Kräm - Kent och Baptism - Crystal Castles. Jag kommer tydligen aldrig platsa i So you think you can dance, har jag märkt efter att jag kollade på videosarna.

Fyfan vad het jag är i P0P fluff. Om jag var lebb skulle jag seriöst ta mig själv här och nu och därmed basta. Jag borde nästan bli popare men så kom jag på att jag nästan aldrig orkar ha samma stil för jag blandar in så mycket annat så jag orkar inte vara en alldeles särskild stil. Äsch, jag är fabulös i alla fall och det är det som räknas just nu. Men jag borde verkligen ta danslektioner, för det ser ut som om jag ska bajsa ut en hel jävla amazonas-flod vilken sekund som helst och så ser det ut som att jag försöker vara svår när jag sjunger med i texterna. Man ska inte sjunga när man dansar, man ska bara se het ut och svänga sådär ungdomligt med höfterna som ungdomarna gör nu för tiden. Äsch nu ska jag åma mig framför kameran igen med min jävla mensvärk och vicka på kroppen till Musik Non Stop - Kent.

Ajökens

Men vi fryser tillsammans två benrangel skallrar i takt Ur besvikelsen, skammen kom långsamt en känsla av makt

ÅÅÅÅÅÅÅH. Fan vad jag ångar nu att jag inte gick på Håkan signeringen. Jag läste en blogg och ägaren till bloggen fick krama Håkan och prata osv. Jag tänkte typ i fredags w/e, det spelar ingen roll, jag kommer ändå inte få, mamma kommer påminna mig om mitt utegångsförbud, jag vågar inte åka dit ensam för jag har så dåligt lokalsinne och jag ville inte missa någonting och åka fel och jag hade ingen information om signeringen så jag orkade inte ens försöka. Men ack o ve jag borde ha åkt dit. För nu blev jag så himlans avundsjuk på den däringa flickan som fick träffa Håkan.



Ta dig och dina jävla signeringar Håkan. Nej förlåt jag borde faktiskt varit lite smidigare och inte bara läst det i tidningen utan agerat alert och frågat mamma på en gång eller ja, bönat o bett om att få åka dit, är väl ett bättre ordval. Gjort är gjort ändå, jag kommer ändå få se han i vår på cirkus så FU på alla er som inte gör det. För att jag är så jävla elite.
Så. Nu är jag inte riktigt lika pissed off på mig själv för att jag inte åkte dit. Och imorrse hahaha vaknade jag cirkus klockan sju och sedan halvsov jag och drömde fram tills halv åtta och jag kom på mig själv med att jag pratade i sömnen. Jag sa något om att jag skulle få råd, riktiga dyrbara råd från Kent på facebook och om man behövde mer vägledning så skulle man logga in på www.Kent.nu och skriva in någon kod.

Så jävla skum är jag. Sedan när jag såg exakt prick hur mycket klockan var fick jag en hjärnförlamning på högra hjärnhalvan och sprang ner och skulle äta frukost. Fast jag satte mig vid televisionsapparaten och kollade på tv istället i eh halvtimme såatteh jag missade minst tre tåg och kom cirka cirkus fyrtiofem minuter försent till min hemtrevliga skola.

                                      MIN HEMLIGA ÖNSKELISTA!!!!!!!!!!!!!

  1. Att jag ska banta bort minst tio kilo och bli alldeles fabulous jagad smal och härligt tunn
  2. Att imorgon skänker någon mig fyra år så att jag fyller arton och blir döhäftigt myndig
  3. Att jag blir bäst i världen på att gå på konserter att jag går minst en gång i veckan så att jag blir underbar och älskad av alla mina favoritartister snedstreck band  

                    DU & JAG DATORN  -  TRETTIO ÅR SENARE    

    År tjugohundratrettio i en inte alltför avlägsen framtid... 

   (4. Att jag ska slippa gå på personal-julfesten.)
   (5. Att datorn ska titta på mig.)
   (6. Att jag och datorn ska blåsa liv i vårt förstelnade partnerskap.)
   (7. JAG ÄLSKAR DIG DATORN!!!!!!!!!!!!!!!!!!)
 

          


Och gamla minnen är som flagorna som yr Mot en himmel av järn och gift och bly

Jag behöver någon som behöver mig. Jag behöver någon som vill vara min far.

En isig vind över vattnet bär ett eko från de dödas värld En hälsning från ett svartsjukt hånfullt hav

Nu har jag för fan ledsnat. På att gå runt i mitt rum bara vänta räkna minutrar dagar år som är kvar tills jag får bli vuxen på allvar. Jag sitter ju för in i helvete på mitt rum och bara gör samma sak dag ut och dag in jag hör mamma gå runt i huset jag kan känna orden dem blir till slut som slag i ansiktet för att dem är sanna. Hon har rätt. Jag är lat Jag är slapp Jag gör ingenting Jag pratar knappt längre Jag försöker inte men det finns ju inget att kämpa för längre. Min glöd har liksom falnat den brinner inte längre och det finns inget att göra åt det. Blås inte liv i den du blåser bara aska i mina ögon och det gör för ont jag kan inte se längre jag kisar för jag vill inte göra något åt allting. Hatar alla mig. Hatar min pappa mig? Förlåt. Jag vill inte att all uppmärksamhet ska riktas mot mig förlåt för jag förtjänar den inte. Vi förtjänar inte varandra. Jag orkar inte svara längre när du ringer men jag ska anstränga mig så att det inte blir som förut när jag ignorerade dig och ignorerade den enda som ville vara min pappa. Men som "mormor" sa; Han är ju inte din riktiga pappa. Så han behöver ju inte mig pappa du behöver inte älska mig. Förlåt pappa men förstår du inte att jag inte vill bli lämnad? Jag orkar inte med det, du adopterade mig för att du ville ha mig medan min biologiska pappa inte orkade bry sig om mig så han stannade kvar hos sin egna lilla puttenutt familj och lämnade bort cp-ungen till någon annan. Men du tar inget ansvar för att jag ska ha det bra. Eller ser jag allt fel? Jag kanske är ond rakt i genom. Jag önskar att någon kunde ta mig långt härifrån så att jag slapp pressa upp ett leende varje jävla december dag. Vad ska vi göra av allt? Jag försöker, vad är det som är så svårt att se? Jag är bara så trött på att höra att jag inte ens försöker men jag vet inte hur man gör längre.

Jag vet att ingen bryr sig när dem ser mig gå med huvudet nerböjt jag vet vad ni tänker att jag låtsas vara någon som behöver något men min familj har verkligen nått botten. Som ett öppet sår i ett halvår och det torkar och drar sig ihop men det finns alltid kvar när man vidrör skorpan försiktigt och börjar pilla man vill ju bara veta vad som finns därunder om det finns någon som vill ha en, då läcker allt sarkastiskt blod det rusar som en kolsvart flod och det är alltid någons fel. Förlåt att jag inte orkar bry mig längre. Jag försöker men allt jag vill är att komma härifrån men snart finns det ingenstans att ta vägen för jag kastar bort min utbildning genom att hata den jag kastar stenar på allting. Jag vill bara bli nästan lycklig. Det går aldrig att bli riktigt lycklig, men nästan lycklig räcker gott och väl för mig. Jag vill ju bara snälla få veta var jag har er och vilká jag kan glömma redan nu. Jag har snart ingen pappa längre; jag måste få veta om du behöver mig eller inte för jag vill en riktig relation eller ingen alls. Nej förresten. Vi kommer aldrig bli som förr du kommer aldrig kunna bry dig och jag kommer aldrig mer kunna lita på dig och öppna mig för dog. Och jag vet inte ens varför men det är bara så allting har blivit men jag har ledsnat på att vänta på att få somna på att någon ska berätta hur allting kommer bli. Du brydde dig inte riktigt när jag var liten heller men när man var liten, då inbillade man sig så lätt, hela världen och alla handlingar alla ord var större då och nu betyder dem fan inte ett skit, SNÄLLA LÅT MIG FYLLA ARTON ÅR IMORGON JAG VILL INTE BEHÖVA IGNORERA DIG IGEN.


Jag är så trött på att behöva säga några få enkla ord; Jag vet att mitt liv har blivit misslyckat och jag vet att inte en själ på denna jord bryr sig ett skit om det.
Alla har väl problem, varför skulle någon slösa sin dyrbara tid och ödsla den på mig.  

Jag är rädd livrädd för att vissa ska röra mig och krama mig och ens se mig över huvud taget. Varför har jag hela mitt liv varit livrädd för beröring när jag vet att det är det jag behöver mest?



Nu har jag mamma. Det är allt jag riktigt vet. Men jag behöver någon mer, varför har jag så svårt att lita på människor och varför just män? Varför berättar jag inte bara allt för mamma varför har jag alltid så jävla svårt att be om hjälp det är mitt fel att allt blivit såhär för att jag är för feg för att be om hjälp för att vara ärlig och berätta allt. Och imorgon när jag sitter på tåget vet jag att ingen kommer att bry sig.



Och så är det bara

Where is my mind?

BREAKING NEWS;

Nu har jag exakt hundra Kentlåtar på min mobil. Hujeda mig.


Nu ska jag lyssna på Placebo och typ dunsta. Och dö lite.

Är du fortfarande arg Är du fortfarande trött Önskar du fortfarande att vi aldrig hade mötts

Och idag hade Håkan signering på NK. Och Säkert! ska spela idag i Stockholm. Om någon vill mig något så får dem vänta lite, måste först dö och sedan återuppstå. Hatar mig själv för att jag ÄR SÅ SEG JAG ÄR FÖR UNG FÖR ALLT SÅ JAG MÅSTE SITTA HEMMA OCH RUTTNA I KUNGSÄNGEN OCH MISSA ALLA EVENTS SOM BETYDER NÅGOT FÖR MIG. DÖÖÖÖÖÖÖÖ


Snälla tomten ge mig fyra år nu, så att jag kan bli fri och få göra vad jag vill och lämna KUNGSÄNGEN för alltid. Jag som har varit så snäll hela året förtjänar faktiskt det. Så sorgligt att sitta hemma varje jävla kväll och frysa knäna av mig framför en iskall dator.


JAG HAR FÖR SJUTTON JÄVLA BABBEPLSIN GUBBAR LYSSNAT PÅ SÄKERT SEDAN JAG GICK I FEMMAN OCH HAR INTE FÅTT SE HENNE ÄN LIVE. Jag blir så himlans arg för att jag inte får göra något som går emot De Etiska Reglerna För En Omogen Fjortonåring Och Dess Okapabla Förmåga Till Självständiga Beslut.

Jag ska göra nånting/ Jag ska slå er med häpnad/ Gå över en gräns/ Jag ska bryta mig ut

Håhåjaja igår fotade jag lite meningslösa bilder samtidigt som jag hade ballongkrig med mig själv.

Och så har jag lite svårt att ta in att JAG ska börja sälja tidningar i mitt område helt SJÄLV på MORGONEN. Vad gör man inte för pengar.


 

Klart att man fotade meningslösa bilder när man hade tråkigt och utegångsförbud. Fast det upphävde jag idag, mitt argument gällde julklappar. Jag är värdelös på att köpa presenter osv men jag kommer inte ha någon chans att köpa under jullovet. Därför borde jag börja redan nu, innan det är försent. Det är faktiskt inte trevligt att köpa saker i sista minuten och jag hatar när jag skjuter upp saker som jag lika gärna skulle kunna göra nu. Jag borde pressa mig själv till det yttersta och göra mitt bästa - men jag orkar inte. Jag orkar ärligt talat inte ens försöka anstränga mig och få bra betyg. Vad är felet? Jag vet inte, hoppas inte att det finns ett egentligen. Jag har redan gett upp åttan. Så var det i sjuan också, att jag bara gav upp och sket i betygen och låg hemma ibland med ångest och trodde att alla hatade mig för att jag skulle få dåligt betyg i vissa ämnen. Men äsch, jag tar hand om det där sedan.

Och jag borde gått till bilden idag; det hade säkerligen varit ett bra val men jag vågade inte jobba idag. Det låter så fel att säga så men ibland orkar jag inte och ibland vågar jag inte och vill inte jobba bara för att jag är rädd för att göra dåligt ifrån mig och skapa okreativa saker och jag är motsatsen till okreativ jag har nästan för mycket tankar och idéer så att jag blir osäker och tänker åh nej dem kommer säkert tycka att jag har presterat dåligt att mina idéer inte räcker till och dem kommer skratta bakom min rygg och ge mig G.

Jag undrar i fall någon lärare kommer bry sig imorrn.

Och varför kan inte jag OCKSÅ få se Joakim Berg! Hata hata hata kungsängen


Det känns förresten lite som att jag är hatad. Också. Inte för att jag tror på mig själv men ibland känns det faktiskt som att det är sant. Som i sjuan, när jag var livrädd för att alla skulle se mig och hata mig och lägga märke till mig. Nu är det precis likadant fast ändå annorlunda. Jag har blivit så sval, så nochalant och jag orkar inte ens bry mig när någon säger saker bakom min rygg som egentligen gör rätt så ont, för jag hatar att bli analyserad. JAG är den som analyserar DIG. Inte tvärtom.

Så nu har jag förresten inte utegångsförbud längre. Om jag inte kommer försent till skolan. Det känns lite som att någon håller en hand mot min strupe Nu väljer du snabbt vad du vill göra av dig själv För resten av ditt liv


Tänd eld på dina tankar Med dina svarta tysta tårar och vi vet och du vet allt tar slut

Jävla tjockis. Långsamt genom rummet går hon ut.

Deras ögon är som mareld över världen Jag kryper där i askan fågel Fenix född som ny

Blogghelvete. Hade faktiskt skrivit ett mega långt inlägg och så raderar blogg.se det av sig självt. Ska jag deleta dig eller? Jävla korv ahmed buffelibuff dator.


JAG SKA KLIPPA DIN ÖRAN

Om du älskar mig kommer jag lämna dig och om du lämnar mig kommer jag älska dig

Ryck upp dig emo. Den sjuttonde april så smäller det. Håkan pepp. Biljetter för två har jag, en till mig och så den andra till en kär vän; vem vill följa med vem ska jag fråga?

 

Och VARFÖR blev jag tvungen att vara bortrest cirkus hela sommaren, jag missade Kent konserter som bara den och det gjorde lite ont i hjärtat så fort jag hörde om dem som var där och såg dem och jag önskar att jag får se dem snart, jag står knappt ut längre. Ge mig lite kärlek om man får be!



Min medicin
En sol går upp och tvingar mig att kisa
Hårt ljus, hårt
Svarta dagar följs av vita nätter


Nu vaknar staden långsamt och jag är full igen Snön hyr ut sin oskuld för skiten bara känns

Idag är det ungefär ett år med Kent. Jag hade tänkt fira det men det blev inte så bra jag har ju ingen att fira med. Förresten har jag fått utegångsförbud. Det enda jag tillåts göra är att åka till skolan och tillbaka hem igen och följa med på nån fittig julmarknad. Du kan ju lika gärna ta mitt liv, jag får inte åka till stan. DÖ, HELVETESSKOLA&ALLAANDRA, DÖ.


Jag har absolut ingen att vara med och ingen att prata med. Kult att sitta instängd på rummet med Kent i stereon och ingen alls. Bara röster från köket där dem käkar äcklig köttbiff och slemmig potatis.
Åh. Jag orkar inte med en dag till i skolan. Imorrn måste jag till bilden och göra färdigt planschen annars blir det ju IG och jag kommer säkert sitta tyst och inte samtala med någon och inte veta vad jag ska göra eftersom att jag inte vill göra dåligt ifrån mig. Och alla tycker säkert att jag är psyko och konstig varför sitter hon bara där med käften stängd och inte jobbar, då kan hon väl lika gärna gå.

Och idrotten idag var otroligt bisarrt. Vi skulle dansa med randiga rockringar och fula jenkor och kletiga klistrande idrottslärare och svettiga elever. A okej inte för jag blev svettig eftersom att jag inte ansträngde mig men äsch. Äsch på dem flesta. Idrottsläraren blev irriterad på att jag inte ville hoppa högt och anstränga mig. Men det är väl hennes ämne, kanske är det inte så konstigt att hon blir det men vet du vad noll gånger noll är? Så mycket bryr jag mig om att hoppa högt och vifta med händerna och lägga armarna på någons axlar och inte snubbla på mina egna fötter när jag studerar in larviga danssteg.

Och sedan att byta om var inte så enkelt heller eftersom att vi hade dansat i grupper och bara våran grupp vägrade uppträda med patetiska dansförsök och att bjuda på oss själva. Eller jag vägrade inte direkt, satt mest tyst och kollade ibland på en kompis och skrev min meritförteckning på plastgolvet med naglarna.

En lång tjej som har för korta byxor och ganska stort besserwisser huvfud kommenterade att vi var sämre än killarna bara för att våran grupp inte uppträdde; därmed var vi sämre men vi hade kanske inte sämre om vi bara försökt enligt henne. Kanske sant men och? Ingen bryr sig.

Lagkaptenen i min grupp (enligt mig) har ganska starka åsikter och hon frågade alla andra i gruppen om någon av oss ville uppträda inför hela klassen. Alla vi tre andra i gruppen skakade på våra huvuden och mumlade fram små och stora nej och jag tror inte det och det spelade inte så mycket roll för mig.

Då säger en kompis högt inför klassen som jag brukade umgås med rätt ofta förut men vi har liksom glidit ifrån varandra gått sönder lite och det bara är en sak som är att det inte är så konstigt att Andrea inte vågade göra det, Andrea är ju så feg! Andrea förlåt men det är ju sant! *skratt*


Då gömmer jag mig bakom mitt hår och blundar önskar bara att jag kunde försvinna långt bort från en stinkande gymnastiksal och bråkande föräldrar och stereotyperna i tonåren. Tårarna får glida in igen. Jag vågade inte byta om när alla såg. Men så har det alltid varit. Nåväl.

Och en ginger tjej flashade sitt rumphål. Den bilden hade jag och min kompis kunnat leva utan. HAHA! Det var faktiskt lite roande när vi satt ensamma i omklädningsrummet efter att alla hade gått och diskuterade människor som stör och skrämmer men sedan var det helt tyst i hallen. Var var alla? Vi kom försent till BG-samlingen fast det var en bra dag idag tycker jag allt. Jag tror förresten att jag såg JB-killen idag. Han tog nollåtta:tjugofyra tåget precis som jag. Riktigt fint må jag säga. 


Men så fort jag kommer hem påminns jag om verkligheten. Och nu sitter jag framför datorn igång igen och musiken i mitt rum får inte ta slut och jag undrar ifall många hatar mig för att jag är så ful eller för att jag blivit så tyst. Jag vill bort från allt nu. Jag mår inte tipptopp alltid och förevigt ni är så larviga och barnsliga skär er med naglarna på fel sida av armarna och ni är så djupa och ledsna för att ni inte får äta vegetarisk mat eller dömer ut alla som emon fjortisar sedan får resten vara nördar och statister. Och så kommer jag in i allt det. Jag är för vuxen för allt det här. Inombords är jag liksom vuxen och hör inte hemma i åttonde årskursen och tonåren men på utsidan ser jag ut som dom som en en rödhårig kort flicka med kent väska svarta brallor stickade tröjor och ylleskjortor. Och ni tror att jag är tonårsdeppig att jag inte vet något om det där att jag bara tror på att jag är djup på grund av min underbara musiksmak men jag hör verkligen inte hemma i en vitpudrad förort lärare elever föräldrar som vrider mig åt rätt håll och det är synd om mig för att jag inte jämt skriker och skrattar utan ibland väljer att sitta tyst i frontlinjen med rusande finniga pubetertsproblematiska ungjävlar med tovigt hår runt omkring mig vart jag än går. Att det aldrig kan bli riktigt tyst. JAG HÖR ABSOLUT INTE ALLS HEMMA I ÅTTONDE KLASS MEN JAG SKA GÖRA VAD JAG KAN.



Jag önskar så in i norden att någon kunde spola över skoltiden för jag har redan lärt mig allt jag har kommit hit nu och tänker aldrig återvända jag tänker vända ryggen och springa till centralen där jag är trygg igen där man får vara ensam.


Jag blir ju bara dömd hela tiden som en stereotyp jaha hon lyssnar på kent thåström broder daniel ett försök till att verka djup eller, är det därför du sitter med nedböjt huvud och aldrig jobbar längre vem försöker du vara snälla säg då lilla unge jag måste kunna placera in dig i ett lämpligt fack en kategori för alla är en sån alla blir stereotyper kom hit jag finns här för dig berätta allt för mig snälla låt mig svika dig igen.


Idag har det bara varit Kent för att hylla året som gått med dem som idoler.
Fint. Jag vill fira med brännande klunkar & grå rök men äsch.


Donc me tiens serré, tiens-moi chéri maintenant


/A


Jag står precis på gränsen Horisonten är nån annans konstruktion

Att det ska vara så svårt att lägga sig vid en anständig tid så att man slipper komma en timme försent till skolan och gömma sig för sin egen lärare för att man skäms över hur misslyckad varje morgon blir.

Har klippt ut nu lite vackra bilder och recensioner från tidningar som jag hittade gömda någonstans.


Metropia är en film som jag velat se länge. Dyster animerad framtidsversion om ett gigantiskt företag som har skaffat sig kontroll över människors liv. +++ fick den från Aftonbladet.

Annika Norlin gästade Babel och pratade om sina låttexter med programledaren Daniel Sjölin. OCH DET MISSADE MAN SÅKLART. FU


Denna bild hittade jag i Aftonbladet och har viljat se den så länge och den verkar fortfarande gå på biograferna. Hmmph. Ge mig en biobiljett, tack!

Jag såg Alla älskar Alice på kanal åtta för en vecka sedan typ. Den filmen har en styrka, som ligger i barnens synvinkel ur en uppslitande skilsmässa. Fast jag har sett den kanske tre gånger innan men w/e den är lika bra ändå. Jag tycker deet är en sådan film som bara blir bättre ju mer man ser den, ju mer detaljer som man kan känna igen sig i osv.

Och ehe så är Anastasios Soulis med i den filmen. Ehe. Fint.


Söker hopp i den mörkaste misär. Jag har velat se Precious ända sedan den kom ut. OCH SÅ MISSAR MAN DEN NÄR DEN VÄL GÅR PÅ TV. RYCK!


Okej. Jag känner av mitt liv i det här inlägget. Hela huset sover men kan vakna upp när som helst det skrämmer mig om nätterna.



/A

The glare in her look The ice in her stare you innocent children Had better beware To se her is to take a sudden chill Cruella DeVil

Hatlista för dagen:

 

  1. Lyktstolpar
  2. Idrott på torsdagar = FML
  3. Människor som glor ögonen ur sig, kastar blickarna på mig och klistrar sig fast
  4. Människor som kramar mig fast dem inte får
  5. Människor som rör mig



                          SLUTSATS:

Saker som aldrig går ur, som drar i mig och klänger på mig för att dem tror att dem vet vad som är bäst för mig och som inte släpper mig ur sikte utan ska ha full kontroll över vad jag gör hela tiden.


/Alter Ego miss De Vil


Du log mot mig när du betalade för min tystnad och jag glömde vad jag såg

 

Igår natt när jag pluggade... HAHA! Nej men jag arbetade faktiskt lite bild i cirkus cirka en timme. Sedan satt jag en till timme och bara stirrade ut genom fönstret tror jag för jag minns inte vad jag gjorde. Jag bara satt och pillade i mitt hår tror sedan gick jag in på toan och borstade mig och duschade. Och satt typ en halvtimme i duschen och bara sjöng fast då sjöng jag jättetyst så att mamma eller mammas sambo inte skulle vakna och dampa loss på att jag duschade på natten snedstreck morgonen.

Måste ha te nu för min tunga är en aning misshandlad

Au revoir votre pédophile


En svart sol sjöng för alla som var som oss



AJ AJ AJ! Aja baja, Alfons Åberg, sa mannen med tungan på stolpen.


Jag ville ju bara prova, liksom för att se om tungan faktiskt SKULLE fastna, det var liksom inte meningen att den skulle det, klart man var nyfiken.

Men min tunga fastnade och jag skrek så in i helvete, jag började nästan gråta och min hund ba: Careface.
Alltså, milda makaronilådor så nedrans ont det gjorde!!! Min tunga svider nu för att jag självfallet började blöda lite hit o lite dit när jag fick loss tungan och självfallet stod några KISSIE wannabe nittioåttor där och beskådade spektaklet. KulT.

Jag fick gå med tungan hängandes utanför munnen hela vägen hem och jag kan inte prata heller för att det svider så förjordans mücket. Plåster på såren men på tungan så gåre'nte.

KUNGSÄNGEN = Kissieamatöriga nittioåttors herravälde. Det var väl allt. Och en ful liten ramp. Och COOP. Fab, verkligen, fab. Hatar't. Längtar så himlans förjordans mycket tills arton äro fyllda eftersom jag inte får göra något som går emot De Etiska Reglerna För En Omogen Fjortoåring Och Dess Okapabla Förmåga Till Självständiga Beslut. Nu måste nog te drickas o min tunga är trasig precis som varje moln -

Désolé, langue, désolé.

/A

Snälla möt min blick en allra sista gång innan du lämnar min kropp som blivit för trång

Jag sitter och beundrar Hans Arnold © illustrationer i min musikaliska fristad. Ack ack om man vore som han. Jag har alltid fascinerats av hans detaljer och olika vinklar på någonting, ända sedan den kvällen då jag för första gången läste Sveriges kusligaste SPÖKHISTORIER som Hans "Skräckmästaren" Arnold har illustrerat. Åh jag skulle göra mücket för att få en tavla eller en affisch eller något fint som han har målat och då SKULLE jag sätta upp det på väggen det SKULLE jag och det är bara vackra konstnärliga underbara saker som får hänga på min vägg.

Och JA, det är så madda fakking bad ass att skriva copyright. ©©©©©©©©©©©©!!!11.






 John Bauer, du är allt duktig du med, det må jag säga!
 *Avlider*



Bonne soirée!

/ A


December, har du några hjältar kvar? Då är du en sällsynt art den sista i ditt slag

Jag vet inte vad det är men något måste det vara för jag blir så varm när någon berömmer mig för något som jag skapat alldeles själv men ändå så skäms jag.




Nu sitter jag på mitt rum med illamående i magen, huvudvärk, tankar som snurrar och en analys över dagens gång; missade självklart hela BG-samlingen och kom till skolan tio över nio. Hmmmph.

Sedan så blev inget skolarbete gjort förutom mattestödet. Jag samverkade dock under bild-workshopen även fast knappt något blev gjort; jag satt i mina egna tankar och lyssnade också på när andra diskuterade om ämnen som jag kan en hel del om men jag lade mig såklart inte i diskussionen utan satt och såg säkert tråkig och fundersam ut hela tiden. Jag vågar nästan aldrig lägga mig i en diskussion om dem inte tilltatlar mig. Det är ju liksom inte så att jag inte står för mina åsikter, tvärtom, men jag känner mig mest påträngande om dem liksom inte ber om mina åsikter och så känns det som att dem inte lyssnar och då lyssnar jag hellre på när andra diskuterar och argumenterar om diverse ämnen.


Bildläraren ville också att jag skulle tagit med mig bilder som jag gjort hemma och visa upp för honom men ÄR DU LITE DUM'LE? Jag har way to low confident för att visa upp något jag själv målat, även fast jag vill att dem ska kritisera och kommentera inte bara om den var fin utan varför den var fin osv.


Nu för tiden är jag nästan aldrig seriös längre med mitt målande; om jag inte är hemma.

Nu för tiden är jag aldrig allvarlig med mina texter; om jag inte är hemma.


Jag ville diskutera idag, med någon, om något som betyder något men jag är för feg. Jag får chanser men jag tar dem aldrig för jag är för vek för att berätta om mina känslor, jag vill inte att dem ska rygga tillbaka.


Vad är det här för tjej, henne vill vi inte ha, hon är störd; ut med packet.


Jag vill inte att dem ska känna sig inträngda i ett hörn om jag berättar något känslomässigt eftersom att jag tror inte att någon av mina kompisar i skolan känner likadant. Jag tror ärligt på min mors bröd att ingen av mina kompisar mår såhär. Jag vill inte klibba fast i deras tankar och göra så att dem känner sig obekväma; vi kan hålla det ytligt istället. Jag tror dem bryr sig om mig men jag vill också ha förståelse. Jag behöver det, och det får man inte av medlidande eller självömkan. Och sådana saker kanske man inte ens berättar för någon eller några som bara är ens kompis?

Jag har fått höra flera gånger under tjugohundratio om hur blyg jag har blivit och hur ledsen och liten jag framstår för omvärlden. Hur jag har förändrats, särskilt under hösten. Är det av omtanke vissa säger så, medlidande eller bara ren nyfikenhet? Anklagelser?



Om ni visste vad som hänt mig; skulle ni förstå.

Rena spekulationer men vad ska man göra när tankarna aldrig tar slut? Det bara fortsätter och jag flyr undan och ler och skrattar; ibland rakt från hjärtat och ibland så falskt och stelt.


Nu är deppanalysen fullkomlig. För minuten som slår just nu.



Nej det tar aldrig slut det är som ett hjärta som vägrar sluta slå när varje bön gått åt, fortsätt


RSS 2.0