Man måste genom skam och man måste genom drömmar (Tolv år och naiv)

Jag letade runt lite bland gamla papper för några dagar sedan och hittade en jättegammal superlam och dålig dikt. Den här är ifrån sexan:


Kärlek. En obeskrivlig längtan.
Att få hålla nån nära. Att få ha nåt så varmt. Mitt hjärta krasas mot marken för vart jag än går finns det kärlek och liv. Men aldrig hos mig. Finns det någon som vill ge..?

Trygghet - Att få känna kärlek -Är det enda jag ber om- Bara en kyss - I nattens grubblan behöver jag nån som vill hålla mig kvar...

Med samma längtan och samma kval...

Åh jag vill också få känna nåt så underbart


Ska vi skratta eller ska vi gråta. Jag föredrar det förstnämnda alternativet: HAHAHAHAHA.

Vem fan skriver sådan skit? Fast det är lugnt, helt koka kola lugnt, jag var ju bara tolv år och naiv. Så det är lugnt. Men tänk dem desperata kärlekskåta kärringarna som sitter hemma och ruttnar framför skrivmaskinerna och skriver om Francis & Marlena - En Passionerad Novell Om Livets Intrigerande Tungor medan dem försöker andas igenom dem dammiga orgasmerna som dem får när dem beskriver detaljerna i Francis och Marlenas första, hemliga kyss i det fuktiga loftet på mr Nelsons gamla bondgård. Stört. Och så vidare.









( Det här sysslade jag med under tiden som mitt internet var förlorat...)





Hehe pinsamt värre... skjut mig bara...

And he was like DAMN that's one sexy cameltoe...

Ajökens


Avtryck i vitt puder

First breath after coma:

Du
Vill du hållas vid liv, en gång till?

Tattoo your mind [bara himlen ser på]

Signatur

Skissade tankar

Trackback
RSS 2.0