Jag har gått på knä så många år i den här staden.




/A


/Att fly är livet.

















Ser du nån så skjut, jag står bakom tätt intill/Jag har ett kontrakt med gud så jag gör som jag vill.

Gratulerar Herbert Joakim Berg på fyrtioen-årsdagen, gratulerar på din bemärkelsedag!
Ohja, jag har ett liv. Jag är så häftig, verkligen.
P.S. Ha en god namnsdag också, tack för... allt. Ja, jag är fullt allvarlig. Haha! D.S.
Okej... det här blev ett pinsamt inlägg. Men äsch, just ignore it, darling! And stay fabulous.


Strangelove, strange highs and strange lows.

Adjö.


Nånstans slog klockan fyra, och ute faller regn.






Fyll min tid med någonting.




>>Jag har bara varit sjuk två gånger. Feberdrömmar, ja fortsätt så.<<

Jag skulle försöka ladda upp mina foton från systemkameran. Men nej. Lådan med sladdarna till just den kameran är borta. Försvunnen. SKIT.

Förresten gör min förgrymmade blåsa jävligt ont. SKIT. Jag vet att alla tycker att det är äckligt, men den gör ju ont OCKSÅ, wuäh. Vad kan man då göra?

JO, LADDA UPP FRÅN MIN DIGITALA KAMERA! Jippi.
P.S. Lite weheartit-bilder också. Som ni förmodligen förstår. Vilka ni?


2rokqpx_large

Dsc_0034_large

Tumblr_lhy8xtpxrb1qzr04eo1_500_large
Tumblr_lhria4lxii1qau08uo1_500_large

A


How can they look into my eyes? / How can they hear me say those words?

Well, Hello ThereLite som kung midas
thisisnotarealityEpifania
Natalie. - Natalie Portman Fan Art (18394476) - FanpopEndless, nameless.
film_stills: Let The Right One In (L&Atilde;&yen;t den r&Atilde;&curren;tte komma in)Eli Let the right one in on Flickr - Photo Sharing!
Rare Bird. . .La Princesse EndormieFFFFOUND! | tumblr_lejx2z3COL1qctxe4o1_1280.jpg (JPEG-kuva, 1280×1076 kuvapistettä) - Pienennetty (92 % alkuperäisestä)Sea-Of-Skeletonssophiee ♡mara ✿ tessaspasmolytic-Bright copper kettlesMarina _ The Diamonds - I Am Not A Robot (Starsmith 24 Carat Remix) [download mp3]catheroineUntitled | Flickr - Photo Sharing!Life in a glass houseI Was A Girl Named Kaia - thrilld.commadness is genius

Älskar weheartit. Men jag har haft den ganska länge nu, och jag förstår inte hur man följer folk. Vill någon ens följa mig? Exakt vad är det man följer? Knepigt, jag förstår egentligen inte riktigt syftet.
Jag har nog heartat 151 bilder, jag vet inte om det är för mycket? Tänk om någon kollar på min sida och tycker att jag har gjort fel, för att jag gillat för många bilder.

Äsch. Mamma bestämde att jag skulle duscha för någon timme sedan för att hon trodde att jag skulle däcka, men jag är fortfarande inte ett dugg trött. Mår bara illa, och det har jag gjort nästan hela veckan. Knas.

Hemskt att det är skola imorgon. Vår klass ligger så himla mycket efter, det är nästan löjligt. Vi kan nog aldrig lyckas vinna den där inofficiella tävlingen. Hmm.



A

Love it will not betray you, dismay or enslave you, it will set you free.


Min djupblåa, stickade kofta.


Imorgon är en ny dag, utan tomma ord och utan sömnlösa besvikelser.



Oh, no and everybody's got to live their life. And god knows I've got to live mine, I've got to live mine.



Förresten fotade jag min allra första vattenbild, klart man måste få prova på baskunskaperna om man sedan vill kunna fotografera Professionellt.








Mina fina naglar förresten. Glittrigt-hare-rama-krishna-kosmos-Di-Leva-discofunk- inspirerat. Typ.

HAHA! Jag har alltid trott att Pippi varit ett sådant där evil-exorcist-soulless-ginger-barn. Följ bara bildspelet nedan, så ska ni få se...


Mobbing och besprutning mot oskyldiga barn på högsta nivå.

Här ser man ju tydligt hur hon terroriserar en oskyldig stackars åldersbestigen expedit.

Vems jävla arm har du kapat nu då, din helvetes unge?

Typ nån orch-snubbe som Pippi börjat skolka med. De hänger och tjyv-röker på rökrutan, med alla tuffa balla elever på Norra Flygeln.

Hms, min humor kan fan inte sjunka lägre än såhär tror jag.



Dit ska jag. Kanske. Förmodligen. Förhoppningsvis. Möjligen. Vem vet.
Jag är en opålitlig människa.
En oduglig människa.
Jag blir minsann aldirg nöjd med mig själv. Aldrig.

Adjökens

All I've left is my soul, fall left me with this winter so cold. Take me away, like an overdose on heroin.

Let go Let the wind blow back your head tonight



Jag och bror min kände medlidande för den stackars döda musen. Så då begravde vi den i tystnad och byggde ett kors, det gjorde vi också! Är man bög så är man.




Lilla, lilla bror. O Du ska veta att jag är glad att Du finns.

Och så idag skådade 500 days of summer, en mycket bra film. Den första romcom filmen jag lyckats svälja utan motstånd. Sant, kärlek finns inte. Det är bara en illusion vi människor byggt upp för att inte känna oss så ensamma, ingenting är förutbestämt. Det finns inget öde. Det finns bara tillfälligheter.
Plus att Summer hade finaste kläderna, Joseph Gordon-Levitt var så fin och att The Smiths var nämnda ett flertal gånger. Och så var också Matthew Gray Gubler med. Fina minnen, fina minnen. Som inträffade... för några timmar sen? Äsch, det är min fras och jag använder den närhelst jag vill. Och jag vet, mitt liv är lika händelserikt som i den inofficiella virkningsklubben, grundad år 1956. Inget händer och det mesta blir FML och sånt, men Tjohejsan vi låtsas att jag är bäst och roligast i världen för jag redovisade svenskan och låg på VG/MVG nivå! Hurra osv. All makt åt Tengil - vår befriare! Åh. Min humor är sämst och jag änvänder meningslösa osynliga formuleringar. Äsch, Galenskaperna korsat med After Shave kan allt pigga upp vilken sinnesstämning som helst, skojsigt. Verkligen. Nej. Jag är allt sämst.
Och så har jag lyssnat på jj, så himla bra duo och dem blandar hiphop perfekt med Broder Daniel texter och allting blir liksom lite new wave och avkopplande blått lugnt. De sänker beatsen och det låter så självklart, även fastän det är en udda korsning mellan hiphop och indiepop.
Och så har jag fått mina sömntabletter nu. Jag lämnar det ämnet tror jag på en gång, för jag känner inget särskilt runt det och vill helst bara få sova om nätterna. Tänk, tänk efter om jag hade haft någon talang. Om jag kunde skriva sådär skärande vasst och inte såhär svalt och meningslöst som nu - så skulle jag möjligen ha någon framtid.  



Adjöken. Och så.
(Jag blir minsann aldrig nöjd, våren borde vara tidig i år men inte ens den verkar dyka upp. Och jag som är fast i ett djupt behov av nystarter, våren och hösten är mina rivande nystarter. Vintern och sommaren är mest något tjockt och långt därimellan.)


Imagine what my body would sound like slamming against those rocks and when it lands will my eyes be closed or open?



Fina Blackeberg.






Åh, vi skulle till Alex i Källvesta. Jag minns det som om det vore igår... HAHA, jaa kära minnen.


JA, jag vet att jag ser för(f)ärlig ut men jag bjuder till lite åtminstone.



Haha jag ser allt ut som en true_biotch.org på den bilden.



Åh. Nåja, alla kan väl inte se ut som Natalie Portman eller Alexandra Dahlström!


Och sedan åkte vi till Lisas fästman (HAHA min humor är sämst) och drack pommac, fifflade med datorn, skrattade åt att filmen var dålig och att tvn inte ville fungera så som den skulle gjort och massa annat angenämt.

(ÅÅÅH jag vill vara fucking fotogenisk BRE!)




Alltså, jag eller Cassie vågade inte ens äta av tilltugget som fanns där! Det blev lite akward moments ibland och jag och Cassie hamnade lite... i bakgrunden, om jag får säga det så. Fast jag kan åtminstone skryta lite om att jag pratade stadigt och stammade inte och så bjöd jag på mig själv också (det är viktigt, små barn!)



Haha, Cassie hade hemskaste magvärken och jag var så kissnödig så att jag mådde illa. Det hela slutade med att vi hittade en perfekt kundvagn att skjutsa "skadade" Cassie och spurta hem till Blackeberg igen.
Känslan efter att ha hållt inne allting och sedan bara få gå på en toalett = obeskrivligt underbart.





Haha vi skrattade verkligen åt gubben med mössan i bakgrunden!



Haha Blackancrew!






Jag vill inte vara här. Det är alltid någon som skriker eller grinar eller höjer rösten eller skrattar, alldeles för högt.

Jag vill bara ha tystnad hos mig. Det tycker inte jag är något fel, jag vill skapa ljuden i ett tomt hus men det blir aldrig tyst här. Aldrig på riktigt.


I turned on the lights, the TV and the radio. Still I can't escape the ghost of you.

Hej hej!



Jag har jobbat idag, slitit lite hemma med bläckpennor som bara skär svaga streck i papperet, man kan trycka så hårt man bara kan men dragen blir lösa och veka ändå. Spanskan är klar. Typ jippi. Okej inte helt klar. Men vi låtsas det just nu, lite busigt haha!




Åh, idag när jag gick från skolan med Bambi-vinglande stickor till ben på knagglig, grusig is så tittar jag snabbt upp för att spana lite efter honom. Självklart, där går han ju. Ensam, bärandes med sin väska och balanserar lika fokuserat på isen som jag. Jag skulle kunna hitta honom bland tusental, jag behöver bara titta upp och så ser jag honom. Det blir plötsligt så svårt att slita blicken ifrån honom, mina kinder hettar till lite och hjärtat slår ett litet extra-slag men sen kastar jag blicken mot marken, den grusiga asfalten för det är ju där den hör hemma. Inte hos honom.


( Han är bara vacker, inget mer )



Äsch, han är värdelös ändå, vad ska jag med såna känslor till? Ännu en sådan där olycklig kärlek är det minsta jag behöver. Det är fan bara löjligt och SVAGT herregud jag är väl inte tio år längre. Någon gång får jag ge mig och bara bygga en riktig jävla mur av cement och stänga ute alla onödiga kärlekskrävande känslor och inte låta den rivas ner bara för att han ger mig ett litet leende eller för att jag tror att det faktiskt kan bli något. När det är klart och tydligt, skrivet i pannan på mig att det aldrig kommer bli något sådant där, sådant där fint. Något fint i en någon slags tvåsamhet. Det kommer aldrig bli något sådant.

Ensam är stark.



Min överlevnadsstrategi i kärlek lyder ( och JA, kärlek är ett fjantigt ord. Borde heta kräklek, allt sådant där gulligt och fluffigt får mig bara att vilja spy så det passar bättre. Kräklek. Jag är KräkarN ) :


- Hämta en spade och en skottkärra


- Allt det där hårda och starka du har inom dig, allt det som gör ont och skaver som en sten i skon, bygg upp en mur av det och se till att det inte finns en liten spricka och inte en enda liten glugg, inget ska få tränga igenom muren som ska säkra dig ifrån hjärtesorg och gryningar utan ljus och hopp med en väntan om att den du "älskar" ska återvända igen och aldrig mer lämna dig


- Du får vara hur larvig och mesig som helst, men bara innanför muren. Där kan ingen se dig eller röra dig, alltså: Du blir oförstörbar och perfekt och kommer ta dig igenom allt som ens har ordet kär i åtanke



- Och du, glöm inte att ta med dig ett glatt humör och ett leende när du kliver utanför muren. Det leder till positivet bland kollegorna och din chef kan allt ge dig en extra bonus om du sprider lite glädje i arbetslivet. Simma lugnt!

MVH// Bosse, kärleksdoktorn och specialisten på töntiga romcom akward-hjärtekrossar scenarion.





My Bloody Valentine och Duran Duran är ju bara för bra, alltså.

Förresten. Jag kanske kommer få en privatlärare i matematik. För att jag är så dålig, såklart. Det kommer kosta skjortan, säger dem men är du villig att satsa? Sir, yes sir!


Nej. Jag vet inte riktigt hur man satsar allt i matte. Börjar alltid gråta när jag inte förstår och får spasmiska ryck av frustration och en vilja som innehåller tv+fönsterruta= EXPLOSION, MOTHAFUCKA!
Och njae, jag vågar aldrig be om hjälp i det ämnet.
 Men det kanske är det en privatlärare är till för? Äsch, orka vara smart. Skyll på samhället, det blir alltid bra. Som min klasskompis säger;

DET ÄR SAMHÄLLETS FEL!

Förra natten var det svårt att sova, så jag utnyttjade timmarna med ett nytt tidsfördriv: Nightly Booth Photo Shoots. Haha, ballt. Fast tyvärr blev det minnet fullt. Jävla usla moderatkamera. HAHA! Längtar tills jag får se Tjenare Kungen igen, bästaste filmen på många år och dar. ( Varför känns det som att det bara är jag som är djupt insatt och förlorad i filmernas värld? Min mamma säger att jag har en fallenhet för film, att inte alla har det och att jag säkert kommer ta till vara på det när jag är vuxen. Som en manusförfattare, regissör etc. Vi får väl se hur det blir, lille pojk. Vi får se. Om jag är bra nog. Om jag vill allting tillräckligt mycket. Om jag har vad som krävs! )



Adjö, möjligen återkommer jag senare. Möjligen inte. Vi får se.


 Bjuder på ett litet leende.

Came in from a rainy Thursday
On the avenue
Thought I heard you talking softly



                                                 "Pride will tear us both apart"




                                        Well now pride's gone out the window
Cross the rooftops.
Run away.
                                      
Left me in the vacuum of my heart


Balladen om all kärleks lön.

















Nyårskläderna. Tjusigt och grannt!









Och där var jag hemma hos min kamrat och blev fotograferad. Och nerbrottad av min kära lillebror. I'll get you Gadget, next time! Moahaha. Och sånt.

Nånting måste gå sönder.

Love is a bird, she needs to fly Let all the hurt inside of you die You're frozen, when your heart's not open











RSS 2.0