Imagine what my body would sound like slamming against those rocks and when it lands will my eyes be closed or open?
Fina Blackeberg.
Åh, vi skulle till Alex i Källvesta. Jag minns det som om det vore igår... HAHA, jaa kära minnen.
JA, jag vet att jag ser för(f)ärlig ut men jag bjuder till lite åtminstone.
Haha jag ser allt ut som en true_biotch.org på den bilden.
Åh. Nåja, alla kan väl inte se ut som Natalie Portman eller Alexandra Dahlström!
Och sedan åkte vi till Lisas fästman (HAHA min humor är sämst) och drack pommac, fifflade med datorn, skrattade åt att filmen var dålig och att tvn inte ville fungera så som den skulle gjort och massa annat angenämt.
(ÅÅÅH jag vill vara fucking fotogenisk BRE!)
Alltså, jag eller Cassie vågade inte ens äta av tilltugget som fanns där! Det blev lite akward moments ibland och jag och Cassie hamnade lite... i bakgrunden, om jag får säga det så. Fast jag kan åtminstone skryta lite om att jag pratade stadigt och stammade inte och så bjöd jag på mig själv också (det är viktigt, små barn!)
Haha, Cassie hade hemskaste magvärken och jag var så kissnödig så att jag mådde illa. Det hela slutade med att vi hittade en perfekt kundvagn att skjutsa "skadade" Cassie och spurta hem till Blackeberg igen.
Känslan efter att ha hållt inne allting och sedan bara få gå på en toalett = obeskrivligt underbart.
Haha vi skrattade verkligen åt gubben med mössan i bakgrunden!
Haha Blackancrew! 
Jag vill inte vara här. Det är alltid någon som skriker eller grinar eller höjer rösten eller skrattar, alldeles för högt.
Jag vill bara ha tystnad hos mig. Det tycker inte jag är något fel, jag vill skapa ljuden i ett tomt hus men det blir aldrig tyst här. Aldrig på riktigt.
