Halt, här får ingen passera. / Här kommer ingen förbi.



HAHA hon ser verkligen ut som Tjenare Läget-snubben!
Inte speciellt fager i min mening, alltså.


The rox in the box.



Herregud. Vilken jävla överdos av nostalgi.
Ljuva femtiotal!
Men dock så skrämmer den australiska saken både mig och Cassie.


Let go let your skin show. That you've been in the sun today.

HEJ HEJ ERA BAJAMAJOR,


och jag anar att visst visst har jag minsann (citerar Håkan) ramlat kär i någon som inte ens vet vem jag är, knappt vet mitt namn. Najs på det. Ursäkta, felstavning BAJS på det menade jag.
Redovisade svenska steg arton och hamnade på VG/MVG nivå for yall whom did'nt know that! Såååå ytterst nödvändigt att lägga till det i mina annars så poetiska och djupa inlägg. Verkligen, måste jag säga.



Det mesta går bra. Dock äro jag icke lycklig. Men inte olycklig. Eller. Mja, visst är jag olycklig ibland. Men inte ofta. Det är liksom Otillräckligheten som slår ett omskakande atombomb-slag i magen. Så hårt så att man viker ihop kroppen som ett pappersflygplan, ögon blanka och glansiga och allting snurrar runt runt runt och så ligger man utsliggen på marken och bara tjuter. Fast tyst. Man tjuter invärtes, imploderar inifrån och välkomnar dem mentala sammanbrotten med en mega dunderfest. Fast aldrig visa det utåt, vänder på ett blad (citerar dock Konungen nu) och beter sig som ett rent jävla barn.


Jag tänker tragiska magiska sagolika tankar " Jag är grym!" "Jag klarar fy fasen detta" "Jag är stark, uthållig jag ska äga ut alla och stänga av känslorna" " Jag duger!"
JAG - DU - GER.
Jag duger.
Ibland.


Men alltså ÖÖÖÖÖÖÖÖÖH. Helvetes jävlapiss farao och jag bankar på dörren för NEJ jag vill inte öppna den för någon den ska vara stängd och jag tänker fanimig ICKE jag meddelar jorden och anropar Amor eller vafan han heter att jag INTE ALLS. Inte alls, att jag blir kär. I någon som jag knappt känner.
Jag kände han. Ja, jag kan nog allt med lite såndär påfågel-stolthet påpeka att jag, med lite nöd hit och lite näppe dit, kände honom. Han pratade med mig förut. Men bara ibland.
Och FAKTISKT, mina kära vänner så fick jag en lättsam vänskaplig kram av honom också. Den du.
Kan ingen förstå då att jag inte nu inte idag eller om två veckor heller, när vi ska bege oss till gamla nötta Falun i en hel vecka, att jag inte är med på detta. Nej, jag hänger inte med i kärleksflödet, den där lilla ån som rinner fram och alltid håller sig i rörelse. Jag vill inte vara en droppe i den ån. På vintertn stelnar ån. Och fastnar i något sorts mitt i mellan, ett lidande att jämföras med Den Unge Werther. Ån fryser ihop, drar samman alla molekyler eller atomer och baskilusker och dör lite.
Det är fint. Så nör man trycker Dr Martens-sulorna mot den frysna glitterpoppiga bäcken kan man höra hur den krasar och gnisslar. Hur allting spricker för det är inte sten, det är bara fruset vatten. Förstelnade kärleker som väntar på någon påhittad gud som skall frälsa dem upp ur den isande jävla skärselden eller nåt sånt.
Det är fint att känna hur någon annans naiva kärlekstankar kraschar mot marken och dör lite.
Fast den där någon annan. Det är nog ingen mindre än jag.

ÅÅH.
Så, jag måste bara få släppa ut min avsky inför mina osammanhängande Alexandra Nilsson aka Kissie texter.
Jag låter som f11 Misa, nybliven poet som tror hon vet något om allt och kan allting om inget.


Oh, attan alltså att Lissie har fått möta the fabulous Daniel Paris himself!
Se, Daniel. Haha, en fjortorn-snart-femton flicka med osammanhängande tankar hyllar dig. Finfint.
Jag skulle allt vilja träffa dig. OH. Caroline af Ugglas med. Jag bor ju ändå i Kungarnas (S) Ängar, och jag en fågel viskade i mitt öra för ett fåtal år sedan att du också bosatt dig här. Min pappa och min lilla bror John har ju för farao sett henne.
VARFÖR INTE JAG?

FÖRRESTEN så är the Cribs makalöst underbara. Och jj.
Kika in på spotify för där ligger dem och dammar lite. Tydligen bara jag som tittar till dem lite, ibland o ibland.

 
Och åh. jag köpte Edward Scissorhands och Elina som om jag inte fanns på coopan. Allvarligt, där har vi äkta kvalite. För att inte tala om kvantite, vilka skådespelare!

 






Riktigt fina filmer, och några av dem bästa scenerna också. Och jag har nyligen lärt mig själv hur man trixar in videos in i bloggen frå youtube. Coolt ju!
Jag är grym, grymmare än dig. För nu ska jag pluggplugga engelska. Självmant, så att jag kan redovisa imorgon.



Ajökens!

Ingenting spelar nån roll, blicken rakt fram som i videon The Bittersweet Symphony, så har det vart i hela mitt liv.

Svart är ingen färg det är så man känner sig.
Tom är ingenting och det var tomt i mig.


Fick en halvt om halvt ljuvlig uppenbarelse när texten dånade fram ur högtalarna, stegrande dånande från Hollywood Hills. Rysningar och ack jag förstår plötsligt vad alla ser i honom, som är så bra.



Nåväl. Favoritfilmer of all times, hittills åtminstone.

                 
                                  Filmer och Förebilder del I

- Så som i himmelen

Regissör Kay Pollak



- Fucking Åmål

Regissör Lukas Moodysson



- Kid Svensk

Regissör Nanna Huolman



- Elina - som om jag inte fanns

Regissör Klaus Härö



- Män som hatar kvinnor

Regissör Nils Arden Oplev



- Marie Antoinette

Regissör Sofia Coppola



- Brokeback Mountain
 
Regissör Ang Lee



- Mitt liv som hund

Regissör Lasse Hallström



- Tjenare Kungen

Regissör Ulf Malmros



- Edward Scissorhands

Regissör Tim Burton



- One flew over the cuckoos nest ( Gökboet )

Regissör Milos Forman



- Låt den rätte komma in
 ( SÖT )
Regissör Tomas Alfredsson



För stunden var detta allt jag mindes, ifrån alla mina små känsloutbrott som uppstått under makalöst bra filmer som sedan etsat sig fast i hjärtat mitt.
Möjligen kommer jag på något senare, och då skall det självklart hamna på min vördfulla lista.

Just det. Glömde nästan den där bildkällan, oj vad hemskt vilken nedrig och föraktfull tjyv jag är!
Jo man tackar, sossegossar. Google, är min räddning.

Adjö på mig själv. Jag har ingen annan att hälsa eller ta avsked av längre. Tragiskt kanske men jag har inte så mycket att bry mig om ändå och det gör mig inget att ryggen är fri och blicken stadigt fram and off we go. Oh we're shadows just shadows in the alley.


I must be crazy to be in a looney bin like this.

Såg på Gökboet idag. Jävligt bra film, hamnar på min lista till och med. Underbart. Nu skriver jag så tyst jag kan, så att inte mammas sambo ska höra att datorn är på. ( De tar min dator ifrån mig = mitt liv är slut. )


Jag kunde inte låta bli att få en liten crush på karaktären Billy Bibbit, han var så söt och jag kände en aning igen mig i honom. Det förvånar mig icke om jag hamnar där nån dag. Håhå, jag har alltid trott att jag kommer sluta där någon dag. Fast det menas ju inte på ett negativt sätt. Men min biologiska mamma som jag inte bor med är ju psykiskt sjuk/instabil och jag har alltid trott att jag också kommer bli det, att det handlar om arv och genetik, gener & anlag. Fast det har jag ju dock aldrig sagt till någon, dem skulle väl tro att jag är galen.



Behöver kaffe nu, men är aldrig händig verkar det som. Veta hur man brygger kaffe är ju en bra start, och självfallet kan jag inte det. Ändå så är kaffe vidrigt, men det är koffeinet jag vill åt! Hjälp mig, i gudarnas namn att lära mig en sådan simpel sak innan jag flyttar hemifrån åtminstone.



Billy Bibbit.








Jaa. Det var nog allt. Jag tycker åtminstone han var fin? Äsch, synd att han dog i slutet. Min typiska tur.

Hoppas jag får sova bra inatt, att jag somnar innan tre är högt på listan.


Adjö

I am a weak heart a weak heart to break And a lost love to take

"min hemliga önskelista:
1. att jag ska slippa ha fest
2. att elin ska titta på mig
3. att elin ska bli kär i mig
JAG ÄLSKAR ELIN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!"


"Kalle säger att hans bror säger att Agnes är lesbisk."


En av mina favoritfilmer. När jag blir stor ska jag bli som du, herr Mooodysson.

Tack, Lukas Moodysson. Hade det inte varit för dig och dina filmer hade jag inte börjat lüssna på Broder Daniel, Depeche Mode, Rammstein och Lacuna Coil.

RSS 2.0