Vad var det jag sa?

KÄNNER MIG VÄRDELÖS JUST NU, MEN JAG VÅGAR INTE SÄGA FÖRLÅT ÄN GÅNG TILL MED CAROLINE AF UGGLAS INUTI.

Det är sant som det sägs, det är aldrig någon ide att bestämma något med mig, för det är ju allting nånting. Jag vet att jag har mensvärk och att jag inte kan hjälpa det för att det inte är mitt fel. Men du trodde verkligen att jag skulle följa med, men du hoppas att jag mår bättre sen, det är aldrig kul med mensvärk. Hjärta.

Jag har sagt att jag hatar mig och jag vet att det är sant. Jag vill våga säga förlåt, men jag är för feg och jag är för stolt.
Med tragisk blues tätt intill min ryggrad ikväll är jag för feg för att säga förlåt, skammen har jag fått ifrån allt jag sagt.

Jag måste säga något innan det är för sent.


***Precis som såret hade läkt och smärtan hade suddats ut
Kom du tillbaks till mig
Och fast jag lovat att aldrig mera, nej, aldrig mera
Reagera så för dig***

Avtryck i vitt puder
Är det så du säger det, eine?

SV:

Har något vagt minne om att jag hört talas om den boken, men inte mer än så. Bör dock kollas upp verkar det som! :o



I övrigt vill jag vråla ända från ryggraden att jag känner igen den där känslan. Att så förtvivlat vilja säga förlåt i en sådan där situation men inte kunna. Gör fan ont att se andra må likadant... Satan alltså. Jag är verkligen precis likadan. Man kan inte planera något med mig för det är alltid något som får mig att banga ur. Och så sårar man någon gruvligt på vägen. Är det något kroniskt fel på sådana som vi?

2011-03-16 @ 18:53:59
URL: http://falseadvertising.blogg.se/

First breath after coma:

Du
Vill du hållas vid liv, en gång till?

Tattoo your mind [bara himlen ser på]

Signatur

Skissade tankar

Trackback
RSS 2.0