Du har dina blåa ögon du är så ung än.
Kom du för att prata?
Nå, så prata på
Du kan inte stanna
Jag får besök, du måste gå
Mina ögon är så himla svullna och suddiga, det känns som att jag inte sett solen på länge.
Dagen har varit... mystisk, och jag har försökt hålla igen allt gråt men tillslut så gav jag upp, jag kände mig som en liten fyra-åring. Jag vill bara lägga mig ner i en säng och få gråta. Och sedan när man stiger upp igen är problemen inte alls så stora som man trott. Men nu spelar det ingen roll om jag gråter, det verkar inte ens spela roll att jag kämpar. Jag ser det som att ge upp, för att det blir inte bättre om ni gör shär bara för ett ämne. Ge mig extra stöd i matte, låt mig gå på en intensivkurs då som våran kontaktperson eller vad det nu är föreslog.
Om jag lägger mig nu på sängen och gråter försvinner det inte längre. När jag tror att det är lugnt igen så kommer problemen ha växt sig större. Så mycket att göra, men bara för att jag inte är ett perfekt barn som alltid är igång med ett arbete och som alltid fixar allting i tid och som är organiserad som attan betyder det fan inte att jag alltid ger upp. Märk mina ord, mitt kladd - är vackra teckningar. Det gör bara arbetspapperena lite mer personliga, så vad gör det om jag ritat dit lite ögon och vargar och människor?
Jag kanske blir något stort nån dag, och då kanske mitt gamla "kladd" kommer till stor nytta. Matten styr inte min framtid.
Äsch, jag tänker inte ge upp. Jag tänker kämpa för - allt. Faktiskt. Imorgon är en ny dag, den kanske blir bättre än den här? Fast dagen är icke slut än. Jag har minsann inte gett upp. Kommer bli skönt att bara få gå ut snart och friska upp två ögon som svider i takt, åtminstone få in lite syre. Jag har samlat ihop med kraft att gå ut i luften och möta någon idag, och när jag kommer in tänker jag jobba jävligt mycket.
Besöket idag gjorde inte direkt något bättre men nu är alltid igång åtminstone. Och jag fick en bok och en blomma av henne, också. Fint-
Jag ger inte upp, nej jag kämpar för om jag tror att jag kan göra färdigt matten och slippa byta skola; så vet jag att jag kan klara det.
16:22
Adjö
Nå, så prata på
Du kan inte stanna
Jag får besök, du måste gå
Mina ögon är så himla svullna och suddiga, det känns som att jag inte sett solen på länge.
Dagen har varit... mystisk, och jag har försökt hålla igen allt gråt men tillslut så gav jag upp, jag kände mig som en liten fyra-åring. Jag vill bara lägga mig ner i en säng och få gråta. Och sedan när man stiger upp igen är problemen inte alls så stora som man trott. Men nu spelar det ingen roll om jag gråter, det verkar inte ens spela roll att jag kämpar. Jag ser det som att ge upp, för att det blir inte bättre om ni gör shär bara för ett ämne. Ge mig extra stöd i matte, låt mig gå på en intensivkurs då som våran kontaktperson eller vad det nu är föreslog.
Om jag lägger mig nu på sängen och gråter försvinner det inte längre. När jag tror att det är lugnt igen så kommer problemen ha växt sig större. Så mycket att göra, men bara för att jag inte är ett perfekt barn som alltid är igång med ett arbete och som alltid fixar allting i tid och som är organiserad som attan betyder det fan inte att jag alltid ger upp. Märk mina ord, mitt kladd - är vackra teckningar. Det gör bara arbetspapperena lite mer personliga, så vad gör det om jag ritat dit lite ögon och vargar och människor?
Jag kanske blir något stort nån dag, och då kanske mitt gamla "kladd" kommer till stor nytta. Matten styr inte min framtid.
Äsch, jag tänker inte ge upp. Jag tänker kämpa för - allt. Faktiskt. Imorgon är en ny dag, den kanske blir bättre än den här? Fast dagen är icke slut än. Jag har minsann inte gett upp. Kommer bli skönt att bara få gå ut snart och friska upp två ögon som svider i takt, åtminstone få in lite syre. Jag har samlat ihop med kraft att gå ut i luften och möta någon idag, och när jag kommer in tänker jag jobba jävligt mycket.
Besöket idag gjorde inte direkt något bättre men nu är alltid igång åtminstone. Och jag fick en bok och en blomma av henne, också. Fint-
Jag ger inte upp, nej jag kämpar för om jag tror att jag kan göra färdigt matten och slippa byta skola; så vet jag att jag kan klara det.
16:22
Adjö
Avtryck i vitt puder
Är det så du säger det, järnspöken?
Så fint namn på din blogg och Ögon med Havsänglar <3
sv; tjolahop tjolahej du har rätt :D
Trackback
