Och min lille son ler mot manshororna, när vi går förbi hand i hand.

Nu vet jag varför magontet spridit sig som pesten kring buken och illamåendet har hindrat mig från att le men jag log ändå idag, kräket i halsen till trots.





Jag åt gelatin idag. Det var över ett år sen jag åt det. Fy skäms. Döden dö. Ja. Det är en stor sak för mig. Och jag är arg och äcklad av allt nu. Fy skäms, du flicka lilla. Fy skäms. Äsch, nu är jag bara sur och fylld med citron i ögonen, så jag kanske inte ser så klart i stunden men jag ska somna nu och glömma allt som hänt, ska kyssa allt jag gjort och allt skit genom året adjö inatt.





                                                                 

                                                                  ********



 Döden dö. Sömnen kan ta sig. Äsch.  



Näe, nu har inte jag tid med dig längre. Nu får du ta - och flytta på dig!
Adjö med dig, bråkmakare.

Avtryck i vitt puder

First breath after coma:

Du
Vill du hållas vid liv, en gång till?

Tattoo your mind [bara himlen ser på]

Signatur

Skissade tankar

Trackback
RSS 2.0