A rush and a push and the land is ours.
Men hallå? Ge mig den här vackra saken. Jag måste samla ihop riksdaler till sådana fina grunkor!
Skolan idag var som alla skoldagar, förutom, att jag gjorde riktigt bra ifrån mig! Heja! Och komplimangterade ( ja, det är ett ord. Säger vi.) en massa människor och skrattade mycket. Fint.
Fast jag är ändå aldrig nöjd med mig sjölv. Tittar bort mot fönstret, reflekteras i ytan av glaset men blickar bort för jag vill inte se en som jag sitta och titta ut på vita virvlande fjädrar som gör piruetter i vinden och landar sedan mjukt på den vitpudrade blöta asfalten. Jag vill inte se min spegelbild. Och fundera kring allt jag vill ändra på, sånt som redan sitter i venerna och inte kan skrapas bort, inte kan gnuggas rent.
Nåväl. Ge mig dessa vackra solglasögon dock.
Avtryck i vitt puder
Trackback