mittprivatamoln

HEJ HEJ ERA BAJAMAJOR,


och jag anar att visst visst har jag minsann (citerar Håkan) ramlat kär i någon som inte ens vet vem jag är, knappt vet mitt namn. Najs på det. Ursäkta, felstavning BAJS på det menade jag.
Redovisade svenska steg arton och hamnade på VG/MVG nivå for yall whom did'nt know that! Såååå ytterst nödvändigt att lägga till det i mina annars så poetiska och djupa inlägg. Verkligen, måste jag säga.



Det mesta går bra. Dock äro jag icke lycklig. Men inte olycklig. Eller. Mja, visst är jag olycklig ibland. Men inte ofta. Det är liksom Otillräckligheten som slår ett omskakande atombomb-slag i magen. Så hårt så att man viker ihop kroppen som ett pappersflygplan, ögon blanka och glansiga och allting snurrar runt runt runt och så ligger man utsliggen på marken och bara tjuter. Fast tyst. Man tjuter invärtes, imploderar inifrån och välkomnar dem mentala sammanbrotten med en mega dunderfest. Fast aldrig visa det utåt, vänder på ett blad (citerar dock Konungen nu) och beter sig som ett rent jävla barn.


Jag tänker tragiska magiska sagolika tankar " Jag är grym!" "Jag klarar fy fasen detta" "Jag är stark, uthållig jag ska äga ut alla och stänga av känslorna" " Jag duger!"
JAG - DU - GER.
Jag duger.
Ibland.


Men alltså ÖÖÖÖÖÖÖÖÖH. Helvetes jävlapiss farao och jag bankar på dörren för NEJ jag vill inte öppna den för någon den ska vara stängd och jag tänker fanimig ICKE jag meddelar jorden och anropar Amor eller vafan han heter att jag INTE ALLS. Inte alls, att jag blir kär. I någon som jag knappt känner.
Jag kände han. Ja, jag kan nog allt med lite såndär påfågel-stolthet påpeka att jag, med lite nöd hit och lite näppe dit, kände honom. Han pratade med mig förut. Men bara ibland.
Och FAKTISKT, mina kära vänner så fick jag en lättsam vänskaplig kram av honom också. Den du.
Kan ingen förstå då att jag inte nu inte idag eller om två veckor heller, när vi ska bege oss till gamla nötta Falun i en hel vecka, att jag inte är med på detta. Nej, jag hänger inte med i kärleksflödet, den där lilla ån som rinner fram och alltid håller sig i rörelse. Jag vill inte vara en droppe i den ån. På vintertn stelnar ån. Och fastnar i något sorts mitt i mellan, ett lidande att jämföras med Den Unge Werther. Ån fryser ihop, drar samman alla molekyler eller atomer och baskilusker och dör lite.
Det är fint. Så nör man trycker Dr Martens-sulorna mot den frysna glitterpoppiga bäcken kan man höra hur den krasar och gnisslar. Hur allting spricker för det är inte sten, det är bara fruset vatten. Förstelnade kärleker som väntar på någon påhittad gud som skall frälsa dem upp ur den isande jävla skärselden eller nåt sånt.
Det är fint att känna hur någon annans naiva kärlekstankar kraschar mot marken och dör lite.
Fast den där någon annan. Det är nog ingen mindre än jag.

ÅÅH.
Så, jag måste bara få släppa ut min avsky inför mina osammanhängande Alexandra Nilsson aka Kissie texter.
Jag låter som f11 Misa, nybliven poet som tror hon vet något om allt och kan allting om inget.


Oh, attan alltså att Lissie har fått möta the fabulous Daniel Paris himself!
Se, Daniel. Haha, en fjortorn-snart-femton flicka med osammanhängande tankar hyllar dig. Finfint.
Jag skulle allt vilja träffa dig. OH. Caroline af Ugglas med. Jag bor ju ändå i Kungarnas (S) Ängar, och jag en fågel viskade i mitt öra för ett fåtal år sedan att du också bosatt dig här. Min pappa och min lilla bror John har ju för farao sett henne.
VARFÖR INTE JAG?

FÖRRESTEN så är the Cribs makalöst underbara. Och jj.
Kika in på spotify för där ligger dem och dammar lite. Tydligen bara jag som tittar till dem lite, ibland o ibland.

 
Och åh. jag köpte Edward Scissorhands och Elina som om jag inte fanns på coopan. Allvarligt, där har vi äkta kvalite. För att inte tala om kvantite, vilka skådespelare!

 

Riktigt fina filmer, och några av dem bästa scenerna också. Och jag har nyligen lärt mig själv hur man trixar in videos in i bloggen frå youtube. Coolt ju!
Jag är grym, grymmare än dig. För nu ska jag pluggplugga engelska. Självmant, så att jag kan redovisa imorgon.



Ajökens!