mittprivatamoln

Hej hej, kära vänner

Jag tycker faktiskt att Karen O And The Kids är ett himla bra band, så lyssna på dem.

Himla-bra-soundtrack

Idag har jag som varje dag rastat min mulliga asksvarta pudel i mjukvintern som pågick idag, det var tre PLUS härliga plusgrader ute, jag dör. Det  var verkligen ett perfekt väder ute och att prata med sig själv i telefon är också bra för då får man ju dem bästa svaren. (Jag kan inte skilja på de och dem, hemska öde)


Sedan skådade jag Hundhotellet (en mystisk historia) och den var riktigt bra. Har aalltid velat se den och fick chans till att göra det idag. Nu har jag ju lov så jag måste arbeta matte varje dag för att jag är jag och lite... udda.
(Vet inte varför, men min hals blir tjock och mina ögon våta när matten slinker in i något samtalsämne, så jag avslutar matematik-sammanfattningen med att jag tydligen inte måste byta skola, tomma hot och sånt där.)

Och sedan åt jag en osedvanligt god middag, räkpasta är min nya favoriträtt. The taste of heaven.

Ja, sedermera är jag jävligt ensam fast det gör liksom inte så mycket. Jag får oftast ut ganska mycket på att vara ensam för att jag kan roa mig själv. Jag passar både in i grupp och ensam fast helst inte två och två. Inte för mycket två o två, då kvävs jag. Fast ibland är jag dålig på att få ur mig det jag vill ha sagt, så det resulterar i att jag bara gör som alla andra vill med en suck och verkar frånvarande och distraherad (alternativt sur enligt vissa som är ouppmärksamma kring hur jag känner när jag alltid måste göra som alla andra vill och inte få bestämma själv).

Ja, det har gått cirka en-två veckor sedan jag var i Falun. Och jag har fortfarande inte letat slash hittat min vackra kamerasladd. Och jag har verkligen LOVAT mig själv att jag ska sluta äta kakor & chokladbarer & onyttigheter. Det har inte gått så himla dåligt faktiskt, måste medge att jag allt är lite stolt över mig själv! Fast det är himla jobbigt när min mage skriker efter föda och i fredags kändes det som att jag skulle tuppa av vid stationen i Spånga för att jag var så hungrig. Jag såg svarta linjer under ögonlocken och att mitt fotfäste inte alls var så stadigt som jag trodde att det var. Hur jag gled bort lite mer för varje sekund och att det var lite svårt att hänga med i vad mitt sällskap talade om.

-Jag vet att du vill ha, säger en kompis och viftar liksom med choklad framför mig.
- Jag vet inte... Det är ju ditt, känns ju liksom dumt att ta.
- Men ta bara herregud, du måste ta för dig nån gång. Det är ju bara en liten en. Jag vet att du inte skulle äta sånt... men det ska ju inte jag heller men gör det ändå. Grejen med dig är att du vågar aldrig fråga fastän du vet att du får. Om du vill, vilket jag vet.
*Tvekar och önskar att hon inte hade köpt så himla mycket choklad*
-Åh... okej då, bara en liten, då.

Jag åt nog tre. Fast en mådde jag illa av så den slängde jag bort (förlåt). Mår illa nu när jag äter massa skit för jag vet var allt sätter sig. Jag kanske VILL vara nyttig, jag vill inte få jättemycket löst sladdrande fett som hänger här o var för om fortsätter äta så som jag gör ungefär nu kommer jag att bli så. Tjock, jag kommer fan bli det. Och jag vill inte få ännu sämre självförtroende och ännu ett komplex med mig själv. Jag vill vara jag, och jag är inte tjock. Min personlighet platsar inte in där, jag... jag har inga ord, riktigt, men det är inte jag.

Jag vill se på Skins. Bra att jag bytte ämne, djävla himmel o pannkaka. Jag hade inget vettigt att säga iallafall.
Jag vill vara lite speciell. Fast sånt kanske ligger i generna, och jag vet inte vilka gener jag har ärvt eller vilken ögonfärg jag har ärvt för jag är ändå adopterad så whatsoever.

Åh, jag vill verkligen ladda över bilder men nej nej. Får nöja mig med gamla bilder från förrförrförra veckan. Ve och fasa.

(Åh, Trolltider. Den bästa julkalendern genom alla tider. Tröttnar aldrig någonsin. Och nej, jag har inte sett Till Vildingarnas Land än. Men det vill jag gärna eftersom att jag älskade den historien när jag var liten.)

Jag redovisade min stol inför HELA klassen i fredags, och mitt hjärta grillades i halsgropen och det fladdrade ansiktsburkar i mina fingrar, hela jag blev ju självklart dallrig men stenhård samtidigt så jag var extremt nervös. Men eftersom att jag är så djävla grym, så spelade jag säker och modig. Det löser sig alltid, lite skådespeleri och badabim-badabom du är cool och chill, all of the sudden. Capische?
Ja, jag är oerhört stolt över mitt mästerliga uppträdande även fast jag trodde att alla genomskådade mitt dåliga spelande. Men det verkade som att jag gjorde bra ifrån mig, rodnade eller stammade inte en enda gång. Och jag är verkligen en stammare ibland, när jag ska berätta om något tappar jag bort mig och hamnar i min hjärna och i min hjärna är det ständig aktivitet. Så då blir jag lite svamlig och oförståelig. Så nu över jag mycket på att tala ren och korrekt svenska, artikulera och formulera mig själv som en riktig fullflärdig förnäm stockholmare. Fy farao, jag borde ha en egen Tora Holm, hon skulle hjälpa mig med mitt talesätt och öva bort mitt pubertala djävla svamlande. Hujeda, vilken osis jag har som inte kan hålla reda på mig själv, eller tider eller hur jag går. Jag kan aldrig gå rakt, jag kan aldrig hålla koll på mig själv när jag överanalyserar.

 

Jag målade dessa för några veckor sedan när jag var nattligt trött. Dålig kvalite för att jag fotat. Dålig inspiration för att jag blivit trött på att alla sagt åt mig att sluta rita hela tiden. Det skrämmer mig, allt som jag var duktig på förut, alla dem talangerna tappar jag bort för att jag inte får kladda ner och klottra sönder mina loggböcker eller fokusera på det viktiga och inte bara sitta och skriva massa noveller och historier bara för att det är underhållande.
Fan vad jag är tråkig, hemsk tråkig.

Äsch, jag har lockat håret idag för första gången på jävligt länge och har en ilsken orkester min mage. Ont.

Hoppas jag fick bra betyg på min unika lilla stol, prydd med värdefulla detaljer och målningar av mig själv. Det var det enda riktigt fina med den lilla pallen, eftersom att det inte går att sitta på den. Eller luta sin tyngd mot den. Men ändå, det är ju trots allt en stol och vad ska man med en stol till? Man ska knappast sitta på den, det är ju befängt. Rent nonsens, en stol är minsann en njutning för ögat och den som säger emot mig har alt fel. En stol ska vara snygg och konstig. Vad är egentligen snygg, kan man ju fråga sig. Jo, ta en titt på denna snygging så får ni iallafall ta del av min "snygga" syn på snygg. Simma lugnt!