mittprivatamoln

Tjohejsan svejsan!

"Kan. Ingen. Inse. Att:
Kärlek är ett sammansatt ord, med sex bokstäver, fyra konsonanter och två vokaler.
Kärlek är något vi själva fantiserat fram för att låtsas att vi inte är så ensamma som vi egentligen är. Själsfränder och tvillingsjälar; det finns inte.
Man kan nog älska någon. Men det är inte kärlek.
Kärlek är patetiskt önsketänkande och slöseri med tid.

OCH VEM FAN GÖR EN ALLA-JÄVLA-HJÄRTANS-DAG? VEM SKAPAR NÅGOT SÅDANT LÖLJIGT?
NI ÄR BESATTA AV PENGAR, MÄRK MINA ORD, EN SÅDAN DAG ÄR ENDAST TILL FÖR ER ATT TJÄNA IN PENGAR GENOM VALENTIN-KORT, PRALINCHOKLAD-ASKAR, GOSIGA FLUFFIGA LEKSAKER OCH BLOMMOR.
BAH, jag ska minsann tala om för er att Alla-Hjärtans-Dag är minsann en vanlig arbetsdag, och den som säger emot får smaka på heta potatisar.

Så förnedrande genant att gulla med sin pojkvän och gulla med sina mysiga tjejvänner på gulliga tjejmiddagar och gulliga små fekkes och shoppa gulliga små lill-lördags-outfits och gulliga one-pieces till gulliga events och gulliga myskvällar med gulliga pojkvännen etc.

Gull=knull you. "




Förra veckan var vi ju som sagt uppe i Falun, otroligt bra och jag ska posta en sammanfattning om den. När jag orkar, vilket kanske inte ens händer. Äsch, vi får se.

(JAG HAR FÅTT EN SYSTEMKAMERA!!!!!! Äntligen. Eller jag fick det i fredags, lycka på det.)

Nu är jag bara allmänt förbannad och upprörd just nu. Igår låg jag i söngen på natten och grät under täcket för att... jag var rädd, och förstod att jag var ensam och misslyckad.

För någon dryg timme sedan eller så kom mamma in i mitt rum.
"Har du redovisat matten?"
Nej, det hade jag inte men det står ändå att jag ska göra det denna vecka så vad gör det om jag bara redovisar den efter sportlovet? (Jag har otroligt svårt för att ta tag i matten visserligen och är usel på att räkna osv)
Då får hon utbrott och massa skrik om att nej, det spelar inegn jävla roll vad du säger eller tycker nu, Andrea redovisar inte du på rfedag; då BYTER du skola.

Hur fan tänker hon? Visst, mattestödet går jag på men förihelvete vi sitter inte ens och jobbar med stegen på stödet? Läraren går igenom steg som jag inte ens är på än och så har vi prov ibland. Ja, så ligger det till och självklart blev jag upprörd på mamma och försökte förklara att det var en omöljgihet att hinna färdigt med ett piss-steg på bara två dagar. Men nej.

Ingen lyssnar. Hon vill inte ens hjälpa mig för att hon säger att hon inte kan. Hon vill inte ens försöka. Och jag önskar att jag hade en egen lärare i matten, som kunde hjälpa mig att ta tag i allt och gå igenom allt så att jag inte blir frustrerad utan förstår och LÄR mig. Tårarna bara sprutade och jag välte stolar och pennor i fönstret sulades och jag skrev fina små ord som DÖ på min vita dörr. Men det finns ingen som vill krama mig, eller trösta mig längre när jag hyperventilerar i en darrig vrå. Därför hatar jag kramar.



Mjölkpaketet hånar mig;
"Man kan aldrig kramas för mycket"
JO DET KAN MAN VISST

Och så vägrar mamma låta mig gå på båda Håkan-konserterna. EN måste jag välja utav dem.
Jag får panik, jag klarar inte mer bråk just nu med allt om ingenting och så tänker jag mig att någon ska komma och trösta mig, det är ingen fara, det ordnar sig, men min framtid är redan här. PRAOen är borta och gymnasiet har jag ingen aning om vart jag ska leta.

NU vill jag vara liten och ynklig, få vara tillåten att bli lugnad och få tillåtas att vara arg och ledsen och få släppa all stress och få bara vila.

Och så är det något fel med mina äckliga tänder (ingen smärre nyhet), tandläkaren drog i mina kinder och riktade ljus i min gom och så måste jag tydligen operera mina käkar om jag skulle vilja ha fina raka tänder.

Nu är jag bara så stressad att jag inte kan tänka och så upprörd att det är hemskt svårt att jobba.

(Ja, jag är en tönt och mina ögon svider för att mascaran har kletat in sig i mina tårar som jag inte ville låta rinna ner inför alla förut och mitt pluggande går förjävligt ikväll fast jag kämpar på med svenskan och det är grymt bra tycker jag)

Jag är lite jävla trött på vinter ensamhet inuti odrägliga mjölkpaket ouppnåeliga MVG:n
min fulhet.


(En skärmsläckare kan va' bra o ha
 Caroline af Ugglas värmer min da')

Okej, nu äro jag inte lika arg och skräckslagen längre, mest lite småsur och pissed-off-låt-mig-va-ensam-männ'ska.
(Nu som alltid så skjuter mamma bort att vi precis bråkat och vill att jag ska va social och artig och Gud nåde mig om jag ignorerar henne vilket jag gör och vilket hon skiter i men jag vill skita i allt fast jag ska ändå kämpa vidare, för att jag är så jävla grym och smart och stolt och stark. Ja, och ingen kan ta det ifrån mig, ingen kan få mig att byta skola. För jag ska kämpa för - allt)
 När mamma äntligen åker härifrån till Pappa bort till min brors flickväns föräldrar så kan jag gå ner i köket och brygga mig själv en proteinrik kopp te. Kommer bli skönt, för jag dricker oftast te efter att jag har gråtit och skakat. Det lugnar och värmer, som en blöt kram fast inuti kroppen.