Jag kom hit ner till jorden en kall natt i februari Jag kom från ett land där du aldrig har varit Det är så många människor som fallit där jag gått I den eviga vintern har jag begått så många brott

INTE ALLS SÅ MYCKET HEJ.


Jag är en av alla människor i vårt land
Jag är naken, du ser rakt igenom mig


Nu är jag fortfarande skräckslagen efter promenaden med hunden. Jag skakar, så jävla mycket. Bloggen, det var en hund som ploppade upp från ingenstans och hoppade på mig och Enrico. Jag har aldrig blivit så jävla rädd för en hund förut! Det sgå ut som en boxer ungefär och den hade mask för munnen och den skällde och morrade. Jag gick först helt vanligt i snön och det var tyst och behagligt. Sedan hörde jag hur något sprang bakom mig och jag vände mig om och då var hunden där. 


Men det var liksom något i dens blick som gjorde mig så rädd, och jag har aldrig varit rädd för hundar förut. Blicken var stirrig och den gläfste och... jag vet inte. Men hjärtat pumpade och jag sprang därifrån för något var fel med den där hunden. Sedan, försvann den.


DÅ blev jag desperat. Någon, vill någon prata med mig? RING MIG! Men så blev det som vanligt. Jag skyndade mig hem och berättade för min mamma. Ganska larvigt, men som tur var tyckte inte hon att jag var fjompig. Vem vill vara en fjomp? Inte jag i alla fall, för det har jag aldrig varit och vill aldrig bli heller.


Jag är en av alla människor i vårt land
Jag bär en sten på väg mot ingenstans



Att bli kallad för en fjolla, att få höra någon skrika det rakt upp i ansiktet; att man är en nolla. En fjant. Att bli kallad för fjolla, betyder inte att man blir en fjolla. Även fast man känner sig som en fjolla till slut, en riktig hora, så får man hålla huvudet högt och låtsas att man har ett självförtroende, och låtsas att man inte tar åt sig längre vad dem säger. Även fast man visst gör det, även fast man visst blir osäker när dem viskar om en. Sen skrattar. Sen ropar öknamn. Sen lämnar dem en ensam, ihopsjunken, med tankar som maler och insikten som gror om att man är vad andra personer tycker om en.







Titta. Där har vi ju henne. Margareta. Offret. Grisen Margareta var den Fula och den Feta. The End.

Avtryck i vitt puder

First breath after coma:

Du
Vill du hållas vid liv, en gång till?

Tattoo your mind [bara himlen ser på]

Signatur

Skissade tankar

Trackback
RSS 2.0