mittprivatamoln

Mumford & Sons, så jävla bra och jag släpper inte taget om dem nu när musiken är igång.
"Jag har inga ord"
Imorgon är en ny dag, jag ska in till stan och träffa... en människa, och möjligen se på bio. Black Swan, förmodligen. Att vara pensionär nu skulle inte vara helt fel, men varför ska jag alltid längta bort till något nytt och något annat. Känslan inom mig kommer ändå finnas där vare sig jag är sextiofem år gammal eller tjugotre eller fyra. Känslan släpper inte taget, den håller fast vid det. Den vet sin plats. Bara det att den verkar i olika former. Olika versioner - samma historia.

Det är ljummet i mitt rum för jag har en stickad mjuk kofta på mig, som är för lång i ärmarna och djupblå och den värmer. När jag är ensam och rädd om kvällarna kan plötsligt en kofta betyda allt för mig eller en parfym som doftar sött vara en tröste-sten på kudden bredvid. När jag blir så ensam så ser jag kärleken i allt.
Då kanske det är något fel på mig, men jag kanske också är i behov av något betydelsefullt som ska skydda mig. Det är säkerligen därför alla är så djävla beroende av religioner, droger och andra människor. Jag ska inte döma ut någon pga av det längre, jag är lika vit och tom jag med.
Jag är lika beroende jag med av något som ska beskydda mig, och det kan finnas i allt som är nära mig.
Jag förtränger vad jag egentligen känner alltför ofta.

Rehab hos Hells Angels, är det vad man behöver egentligen?

00:00
Godnatt