Varför tystnar ni när jag kommer och skrattar när jag går?
Jag ska upp sex idag och kan inte somna. Förtjusande.
Och så läste jag nyss att Morrissey anklags för rasism. Fin förebild, verkligen. Åh, kan inte bara hela jävla världen ta sig i kragen och sluta kasta sand i mitt ansikte. Sluta hånskratta åt mig när jag vänder om och sluta upp med dem avvisande ryggarna när jag väl söker mig till er när jag behöver något att luta mig mot.
Hur många fler gånger ska jag tappa fotfästet och krascha ner i marken, bara vänta för att sedan göra om samma misstag? Jag är trött. Snälla gud. Uppfinn något som gör det lättare att hålla ut, jag behöver få sova inatt. Jag orkar inte fler ändlösa nätter där jag vrider mig och vandrar runt överallt hela tiden men är kvar i samma trånga rum som där jag började men bara får vänta. På någon som inte ens vill vara min vän längre. Nej, sömnen bara sviker och bedrar. Jag kan inte lite på att den ska stanna kvar, stanna länge hos mig för den rycker sig ju bara ifrån mitt grepp, kastar sig ur sängen bredvid fönstret och man ser den nästan aldrig igen.
Jag kommer gå in i väggen snart, jag kan inte längre se ljus, se klart.
Jag är så himla utmattad. Jag vet knappt vem jag är och vilken grad jag har, säkert över trettinio.
Adjö
