mittprivatamoln

Nejmen VÄLKOMMEN till mitt enkla lilla krypin,



och tror ni inte att jag är nervös nu?

Jag har icke påbörjat min storslagna engelska novell ännu, FAN vad det är typiskt mig att skjuta upp det bästa och det mesta till sista stunden.
Nej, det är inte snyggt att pryda bloggen med grodor i mun och svordomar så jag skriver abisko och hummus istället, det låter lite finare - lite bättre. Så typiskt mig, som äro stockholmare. Pyttsan.

Idag besökte Sioma Zubisky våran skola, och jag måste säga att jag bär med mig en riktigt djup respekt för honom, sättet han berättar, hela hans livshistoria, hur han synar samhället idag och nyttjar oss ungdomar till att ge oss en riktigt kunskap om Förintelsen. Honom kommer jag nog inte glömma i första taget, han är en himla stark människa.

Haha, fint att några andra fick en varsin kram och puss av honom!

Caroline Af Ugglas har en spelning 13.2, kvällen innan jag åker till Falun. Hummus, helvete jag vill så himla gärna se henne live. Att allt som är typiskt, negativt och distraherande ska drabbas mig?
Äsch, jag får se henne en annan gång. När turen står vid min sida.


Åh. Jag måste i Guds helvetes namn bara skriva ihop något, bara någonting i engelskan.

Och Skunk Anansie, kommer till Stockholm. Och jag vill inte att dem ska passera mig som alla expresståg på stationerna ruser förbi mig, jag vill uppleva något jag med och inte alltid röra mig i samma riktning, gå samma krattade grusvägar fram med damm i luften och ett munspel i hand.
Och förresten är jag lika usel på mitt munspel som förra månaden. Och månaden innan dess.
Mitt förnuft talar till mig, i hopp om att vilseleda mig från lyrikens och musikens ljuva välde att nu Du, Andie, nu för faen får Du sluta opp med detta tuggumi tjatiga autopilot gnabb om Han som är så fin och hur stressfylld Du är, med en apati som inte vill släckas ned, som inte vill tystas ner som bara fortsätter som ett darrande asplöv i dem gångna mollfyllda hösterna, när allting redan är förbi även fast hösten är en tid där allting börjar om från början igen, precis som våren fast våren ger Dig hoppet och ljuset men även svaga ljusstrimmor genom gardinerna kan svida i Dina morgontrötta ögon.


Usch filibubba, jag är orosfylld när tiden rinner iväg som sand i handen och jag hinner inte med allt som måste hinnas med och allt som måste bli antecknat, analyserat och avcheckat innan tolvte inseglet. Jag hinner inte mer nu, adjö och antagligen godnatt för jag är blind nu, allting som måste göras lägger sig som en tung grå hinna över färgfulla irisen och jag måste brotta ner alla läxor på golvet nu och bara vinna, inte låta latheten styra ikväll.

Tonight I'm gonna leave it.

Du som sitter med den här boken i din hand.
Du som just nu öppnar den
och vänder bladen för att läsa,
har du tänkt på en sak?
Alla människor läser inte samma böcker -
Varför har just du valt
att läsa just den här boken just nu?
Var det en tillfällighet, en slump?
Tror du det?




--Godér Nattér--