mittprivatamoln

Stan är så fint med vit snö och trevligt umgänge!

Fikade på The Coffe Place stället med the taste of heaven chai latten! M U M M A. Morgonen var ganska fin och ljus. Jag satt på tåget och i Kallhäll gick en snubbe på som jag sett förut, ungefär ingefära två gånger? Och det fina med snubben är att han är väldans lik JB-killen, och jag blev nervös när jag såg honom. Sedan. Så satte han sig bredvid mig. OUFF. Jag stirrade ut genom fönstret på tvåsitsplatsen och beundrade snölandskapet. Jag älskar att åka tåg när området är täckt med snö. Särskilt långtåg. Jag tittade på hans spegelbild genom fönsterglaset och fingrarna skakade fortfarande efter kylan när jag väntade en KVART på bussen i Kungsängen. Han satt djupt försjunken läsande i en tidning. Hmmph. Hur kan två människor vara så otroligt lika varandra om dem inte är den samma?


Det måste vara JB-killen. Det kan inte vara någon annan. Jag kan inte heller sluta tänka på JB-killen heller och det är så konstigt att han düker upp så jävla ofta i mina drömmar? Jag minns aldrig vad jag drömde om honom, bara att han var med, det är irriterande. Som en mygga som inte vill viftas bort, som en fluga som inte vill smällas, som ett hjärta som vägrar sluta slå, en översittarunge som aldrig slutar retas, en röst i bakhuvudet som berättar att man glömt något men inte lückas tysta den.


En friende ansåg att jag borde fråga om han var på Hovet. Men han såg äldre ut nu. Ungefära trettio år? Och JB-killen tückte jag såg ut att vara tjugo +. Fast jag kommer aldrig våga. Jag vill ju veta om det är han, om han var på Hovet men tänk om han säger nej. Nähä säger jag då. Varför undrar du det? kommer han säkert fråga. Jag vet inte. Du såg ut som en som jag såg där. På Hovet alltså, kommer jag svara. Jaha... Njae, Håkan Hellström är inte riktigt min stil. Sedan pinsam tüstnad tills Spånga Station. Han ser liksom ut att vara typ familjefar nu. Men ändå.



 KAN DET VARA HAN MÅN TRO?



Nja. Säkert min vanliga tur att jag kommer göra bort mig och det kommer säkert vara mina vanliga tur att han är någon annan en oviktig människa som säkert inte har någon musiksmak över huvfudtaget men ibland lägger ner dürbar tid på Larz-Stefanz eller Arvingarna eller vad det nu är för skit dem lüssnar på. Dem andra. Men tänk om han säger Jo ja jag var där och det var riktigt bra själv var du där?

För JB-killen stod inte och hoppade och headbangade med en popparlugg och lallade högt med i alla låtar. Han stod med nedböjt huvfud ganska ofta och blundade höll handen lätt mot huvudet och sjöng för sig själv med i alla låtar och rörde huvfudet sakta i takt till musiken. Jag var nog rätt ful men strunt det samma. Jag hade åtminstone sketakul där och var inte intrückt i massan. FÖR JAG STOD LÄNGST FRAM VID RÄCKET PÅ SIDAN HAHA SUCK ON THAT OCH JAG VAR EN HALVMETER IFRÅN HÅKANS HAND FAN VAD COOL JAG ÄR


Köpte dock tre jeansleggings eftersom att jag och mor min bråkar varje dag om att jag har strumpbüxor och tights men hey arnold jag känner mig trügg i det så strunt det samma om någon tücker att jag ser ut som ett snask/fnask/fjant.  Så nu slipper du skämmas över mig! sa jag och hon svarade inte. Jag gillar inte att bli kallad för ord eller bli analyserad kritiserad osv. Låt mig leva mitt liv med mina beslut så får resten av världen tücka och tänka vad dem vill. Ingen bryr sig ändå om mig, ingen random människa vänder sig och orkar bry sig eller föra en åsikt om mig. Och om dem gör det så visst. Det gör mig osäker men det bügger ändå upp mitt självförtroende mer. Och kan folk runt mig Lärare/Förälder/Vänner sluta kontrollera mig släpa mig till en lektion dit jag inte vill skvallra om jag gör något som går emot De Etiska Reglerna För En Omogen Fjortoåring Och Dess Okapabla Förmåga Till Självständiga Beslut. Längtar tills arton år äro füllda. Tills dess -


"Vet du vad noll gånger noll är? Så mycket bryr jag mig om vad andra tycker om mig!"

Ajökens