Don't wanna go down the street where you once came from

ARG JAG ÄR SÅ VÄLDANS ARG JUST NU SÅATTEH DET GÅR INTE!


Det är för i belsebub mitt jävla liv och mina jävla val vi kommer inte sitta ihop som tvillingar hela livet och alltid göra samma saker hela tiden fatta det jag hatar att behöva följa efter alla andra och aldrig få gå min egen väg sluta skvallra för alla lärare så fort jag gör något som du tücker är osmart och sluta försöka göra oss till en du är du jag är jag det finns inte alltid ett vi. Förresten. Sluta vara som jag.
UÄÄH.
Om jag ångrar någonting så låt mig göra det. Man mår inte alltid bäst av att följa alla regler. Iallafall inte jag. Jag känner mig bara instängd och trängd, särskilt när man aldrig får bestämma över sig själv, jag får panik och blir arg.

Plus att jag ramlade på bussen idag, det gjorde mig ännu argare, så jag satte på Tillbaka Till Samtiden när jag kom hem.
Åh, idag har två saker kretsat i mitt huvfud hela tiden: JB-killen och vitt puder (?).

VARFÖR  kan jag inte sluta tänka på honom? Jag känner honom inte och har ju bara sett han en gång. Fett med konstigt säger någon i mitt öra - hela dagen har jag suttit och gjort matteprovet och tänkt på honom, vem är han, vad heter han, vad gör han nu?

Om jag skulle träffa honom någon gång skulle jag avlida på fläcken. Äsch, glöm honom. Men ack o ve hon tänkte på honom dag o natt. Förresten hade jag en dröm om honom, men jag blev väckt och blev så arg att jag nästan började gråta. Jag försökte börja drömma igen, men det gick inte. Men det gick tydligen att försova sig och nästan missa musikprovet som jag inte hade en aning om att vi hade idag. HUMMMA. Håkan har vårturne, YES YES YES, måste se honom då!! Mamma säger ingenting så jag vet inget men jag måste ju för herregudar se han igen. Han är ju otrrrrroligt müsig. Haha nej men... typ.

Trött trött är jag nästan varje dag. Tråkigt och grått men nu har det äntligen börjat snöa till vitt (från vitt till grått till svart) och en flämtande haltande skrattande läskig gubbe gick bakom mig till Spånga Station och han hoppade över övergångställena. Hmmph. Åhå, en weird gubbe som flämtar i min nacke, kan dagen sluta bättre? Tydligen måste man lida för konsten har jag lärt mig idag, annars blir det IG. Eller brinn, så säger dom. Jag tänker hela tiden framåt, måste tänka på nuet och det som händer nu men jag längtar fram till något nytt, något blått, någonting som rör om i det grå livet som jag är fast i nu.
Hur slutar man tänka på honom? Jag tänker inte bli kär i någon som jag aldrig mer kommer få se.


Ajökens


Avtryck i vitt puder

First breath after coma:

Du
Vill du hållas vid liv, en gång till?

Tattoo your mind [bara himlen ser på]

Signatur

Skissade tankar

Trackback
RSS 2.0