Tro och Tvivel

Skola imorrn
Skola imorrn
Ångest
Ångest
Lärare
Lärare
Elever
Elever



NEJ.
Jag vill inte. Låt mig slippa skolan nu. Spola över åttan och nian och kunskapsskolans regler och lagen om att jag måste gå i skolan.
Jag ligger redan efter så mücket och Håkan sjunger för mig om Ett Brev Som Är Skickat Tusen Gånger, det kallas Kärlek.
Jag har ingen kärlek. Jag har musik iallafall. Nej förlåt. Mamma jag har ju dig. Nu när jag har blivit äldre och alla dem här sakerna har hänt som jag inte förtjänar och när så många nära släktingar betett mig som svin mot mig och mamma och min lillebror och sagt att vi är dem som gjort fel.

Så ska det väl inte vara.

KAN MAN FÅ BLI VUXEN NÅGON GÅNG

Vissa som jag känner. De vet inte hur bra dem har.
Men grejen är att jag också har det bra egentligen. Man måste jämföra för att se hur bra man har det. Man måste kunna hålla en distans till det som är dåligt. Så egentligen har jag haft tur.

Nu vill jag bara sätta på en riktigt bra film, kanske Mitt Liv Som Hund? Men jag har ju icke den. Ack ack.

Vill måla nu, för jag känner mig så kreativ. Ganska ledsen förvirrad tom men vill ändå kladda med färger på golvet mitt i natten och kanske måla fåglar eller flickor som är lätta och smala men rädda för något.


Måste tydligen sova fast jag inte är ett dugg trött. Jag ska upp sju imorrn fast jag egentligen måste upp kvart i sju för att hinna med bussen men who cares?
Så länge jag får min vackra skönhetssömn.
 
Önskar verkligen att jag kunde få träffa någon här i Kungsängen som var som jag?

Håkan, sjung för mig.

Saknar Hovet något så mücket att det gör ont i mitt hjärta men jag är ganska tom nu.

Nåväl. Ska sluta grina och tycka synd om själv.

Ska duscheliduscha för det är välbehövligt inför skoldagen imorrn. Jag önskar verkligen ibland att jag hade vingar och att jag kunde få flyga iväg när jag än ville.

Seriöst. Måste verkligen börja plugga. Alla kommer hata mig ännu mer om jag inte gör det snart.
Jag fick i alla fall beröm för att jag och mamma gjorde färdigt matten steg 12 även fast jag blev frustrerad och ville kasta mig bakom ett tåg hela tiden. "Det löser väl inga mattetal heller?" sa mamma. "Ne men vilket jävla liv har man om man måste sitta en hel j*vla helg och räkna ut hur mücket Yngve (?) gick upp i vikt efter att hon sa upp sitt jävla medlemskap hos ViktVäktarna?!" kontrade jag. Jag har gråtit ganska mücket den här helgen. Även fast jag inte är en sån som gillar att gråta när någon ser på så blir det så med matten för att det bara bildas en flod med tårar bakom mina ögonlock när jag blir frustrerad för att jag inte förstår.

Önskar verkligen att jag kunde få bli en fågel, en underbar och trofast fågel




/ Varje moln är trasigt


Avtryck i vitt puder

First breath after coma:

Du
Vill du hållas vid liv, en gång till?

Tattoo your mind [bara himlen ser på]

Signatur

Skissade tankar

Trackback
RSS 2.0