mittprivatamoln

Idag är det ungefär ett år med Kent. Jag hade tänkt fira det men det blev inte så bra jag har ju ingen att fira med. Förresten har jag fått utegångsförbud. Det enda jag tillåts göra är att åka till skolan och tillbaka hem igen och följa med på nån fittig julmarknad. Du kan ju lika gärna ta mitt liv, jag får inte åka till stan. DÖ, HELVETESSKOLA&ALLAANDRA, DÖ.


Jag har absolut ingen att vara med och ingen att prata med. Kult att sitta instängd på rummet med Kent i stereon och ingen alls. Bara röster från köket där dem käkar äcklig köttbiff och slemmig potatis.
Åh. Jag orkar inte med en dag till i skolan. Imorrn måste jag till bilden och göra färdigt planschen annars blir det ju IG och jag kommer säkert sitta tyst och inte samtala med någon och inte veta vad jag ska göra eftersom att jag inte vill göra dåligt ifrån mig. Och alla tycker säkert att jag är psyko och konstig varför sitter hon bara där med käften stängd och inte jobbar, då kan hon väl lika gärna gå.

Och idrotten idag var otroligt bisarrt. Vi skulle dansa med randiga rockringar och fula jenkor och kletiga klistrande idrottslärare och svettiga elever. A okej inte för jag blev svettig eftersom att jag inte ansträngde mig men äsch. Äsch på dem flesta. Idrottsläraren blev irriterad på att jag inte ville hoppa högt och anstränga mig. Men det är väl hennes ämne, kanske är det inte så konstigt att hon blir det men vet du vad noll gånger noll är? Så mycket bryr jag mig om att hoppa högt och vifta med händerna och lägga armarna på någons axlar och inte snubbla på mina egna fötter när jag studerar in larviga danssteg.

Och sedan att byta om var inte så enkelt heller eftersom att vi hade dansat i grupper och bara våran grupp vägrade uppträda med patetiska dansförsök och att bjuda på oss själva. Eller jag vägrade inte direkt, satt mest tyst och kollade ibland på en kompis och skrev min meritförteckning på plastgolvet med naglarna.

En lång tjej som har för korta byxor och ganska stort besserwisser huvfud kommenterade att vi var sämre än killarna bara för att våran grupp inte uppträdde; därmed var vi sämre men vi hade kanske inte sämre om vi bara försökt enligt henne. Kanske sant men och? Ingen bryr sig.

Lagkaptenen i min grupp (enligt mig) har ganska starka åsikter och hon frågade alla andra i gruppen om någon av oss ville uppträda inför hela klassen. Alla vi tre andra i gruppen skakade på våra huvuden och mumlade fram små och stora nej och jag tror inte det och det spelade inte så mycket roll för mig.

Då säger en kompis högt inför klassen som jag brukade umgås med rätt ofta förut men vi har liksom glidit ifrån varandra gått sönder lite och det bara är en sak som är att det inte är så konstigt att Andrea inte vågade göra det, Andrea är ju så feg! Andrea förlåt men det är ju sant! *skratt*


Då gömmer jag mig bakom mitt hår och blundar önskar bara att jag kunde försvinna långt bort från en stinkande gymnastiksal och bråkande föräldrar och stereotyperna i tonåren. Tårarna får glida in igen. Jag vågade inte byta om när alla såg. Men så har det alltid varit. Nåväl.

Och en ginger tjej flashade sitt rumphål. Den bilden hade jag och min kompis kunnat leva utan. HAHA! Det var faktiskt lite roande när vi satt ensamma i omklädningsrummet efter att alla hade gått och diskuterade människor som stör och skrämmer men sedan var det helt tyst i hallen. Var var alla? Vi kom försent till BG-samlingen fast det var en bra dag idag tycker jag allt. Jag tror förresten att jag såg JB-killen idag. Han tog nollåtta:tjugofyra tåget precis som jag. Riktigt fint må jag säga. 


Men så fort jag kommer hem påminns jag om verkligheten. Och nu sitter jag framför datorn igång igen och musiken i mitt rum får inte ta slut och jag undrar ifall många hatar mig för att jag är så ful eller för att jag blivit så tyst. Jag vill bort från allt nu. Jag mår inte tipptopp alltid och förevigt ni är så larviga och barnsliga skär er med naglarna på fel sida av armarna och ni är så djupa och ledsna för att ni inte får äta vegetarisk mat eller dömer ut alla som emon fjortisar sedan får resten vara nördar och statister. Och så kommer jag in i allt det. Jag är för vuxen för allt det här. Inombords är jag liksom vuxen och hör inte hemma i åttonde årskursen och tonåren men på utsidan ser jag ut som dom som en en rödhårig kort flicka med kent väska svarta brallor stickade tröjor och ylleskjortor. Och ni tror att jag är tonårsdeppig att jag inte vet något om det där att jag bara tror på att jag är djup på grund av min underbara musiksmak men jag hör verkligen inte hemma i en vitpudrad förort lärare elever föräldrar som vrider mig åt rätt håll och det är synd om mig för att jag inte jämt skriker och skrattar utan ibland väljer att sitta tyst i frontlinjen med rusande finniga pubetertsproblematiska ungjävlar med tovigt hår runt omkring mig vart jag än går. Att det aldrig kan bli riktigt tyst. JAG HÖR ABSOLUT INTE ALLS HEMMA I ÅTTONDE KLASS MEN JAG SKA GÖRA VAD JAG KAN.



Jag önskar så in i norden att någon kunde spola över skoltiden för jag har redan lärt mig allt jag har kommit hit nu och tänker aldrig återvända jag tänker vända ryggen och springa till centralen där jag är trygg igen där man får vara ensam.


Jag blir ju bara dömd hela tiden som en stereotyp jaha hon lyssnar på kent thåström broder daniel ett försök till att verka djup eller, är det därför du sitter med nedböjt huvud och aldrig jobbar längre vem försöker du vara snälla säg då lilla unge jag måste kunna placera in dig i ett lämpligt fack en kategori för alla är en sån alla blir stereotyper kom hit jag finns här för dig berätta allt för mig snälla låt mig svika dig igen.


Idag har det bara varit Kent för att hylla året som gått med dem som idoler.
Fint. Jag vill fira med brännande klunkar & grå rök men äsch.


Donc me tiens serré, tiens-moi chéri maintenant


/A