För mycket har sagts och mycket har blötts ingen tvingade det på mig och jag höll huvudet högt

Vilka melankoliska och självömkande inlägg jag publicerar. Ack ack.



Och så är stämningen förstörd, den polerade ytan sprack igen. Tydligen av mig. Och min lilla jag-vill-inte-äta-kött-för-att-jag-är-i-en-sådan-pubertal-rebellisk-fas-där-jag-vill-göra-uppror-mot-allt-demonstration var tydligen grunden till det. Låt mig skratta. Vänta.


HAHAHAHAHAHAHA. Jag tror det var allt. Nej, vänta lite. HAHAHAHAHAHAHAHAHA.


Era deprimerade rynkiga skitnödiga NOLLOR. Hitta något annat att gnälla över, vettja.

Åh. Jag ger upp. Det finns inget mer jag orkar och inget mer jag kan. Kriget är slut och jag är förloraren. Läsarna, ni vann.


Adjö!

Avtryck i vitt puder

First breath after coma:

Du
Vill du hållas vid liv, en gång till?

Tattoo your mind [bara himlen ser på]

Signatur

Skissade tankar

Trackback
RSS 2.0