Det fanns en tid för länge sen när mitt hjärta var av sten Jag kunde lämna allt och alla jag bara bytte roll och scen Nu rullar tårar nerför kinden när jag kör ut genom Söder Tull Ikväll ska jag bli full för kärlekens skull

Hej Hej!



Är inte direkt munter. Och det är bara Eldkvarns fel. Jävla vackra låt. Hujeda. Jag gråter inombords och min hals knyter sig när jag hör "Fulla För Kärlekens Skull". Något nytt om mig. Som jag aldrig sagt förut. Intressant.


Allt jag ville ha var precis vad alla andra vill ha, du vet, kärlek.
- Rita Hayworth.



[Gratulerar förresten till Markus Mustonen och hans nyblivna fru Johanna! Önskar er ett fint liv tillsammans osv.]


Jag gillar verkligen inte när vuxna blir odrägliga och mentalt efterblivna på fyllan. Som igår. Bara spydiga kommentarer och raglande i snön och skrik och stoj när ett nytt hundår inte ens är något särskilt att fira.

Men i år måste jag kämpa. För självständighetens och min framtids skull! Fast motivationen finns inte i mig. Ingen glöd eller kämparanda, och det är ju mig det gäller och jag har bara mig och ändå. Så slutar allt med elände, helt och hållet skapat av Andie. Så jävla trött på Andie.


Och så är jag trött på situationen som jag har klibbats fast i, fångad i tiden som går och fingrar kalla som mitt hjärta av sten. Jag vill att det ska spricka snart. Och jag vill inte vara en tam fågel. Jag vill flyga.



Jag blir sannerligen aldrig nöjd. Längtar alltid efter något nytt och något annat. Och jag som knappt vet vad livet är. Får inte känna på det. Får inte ens röra vid det. Inte sukta efter det och får inte kasta mig över det. Det där, livet. 

Att frukta kärlek är att frukta livet, och dem som fruktar livet är redan döda till tre delar.




Igår var väl ändå ganska grannt, men inga händelser som är särskilt betydelsefulla och inga minnen att bevara. Nåväl, inte för mig då som drack alkoholfri pommac och kände mig obekväm och alldeles förfärligt uttråkad hemma hos en kamrats familj. VILKET JÄVLA LIV DU HAR, FLICKA LILLA. Jag fick inte ens alkohol! INTE ENS EN LITEN YTTEPYTTE GNUTTA NEDRANS ALKOHOLDROPPE I MIN KROPP! Och det var liksom nyår. NYÅR. Och min kamrat smsade med en tjusig pojke. Samma pojke som hon smsat med dem senaste, hmms TRE DYGNEN? Och msnade med honom gjorde hon också. Sedan telefonkonverserade med honom och hans kompis.


Och jag? Femte hjulet såklart. Det lilla svarta fåret, oh så fancy, Andie!
Nej men. Jag är glad för hennes skull. Dock påminns jag än mer av min verklighet, forever alone, när hon nästan bara pratar med honom. Och om honom. Och med hans kompis. Och så.

Och paniken och frustrationen steg i oss båda, vi var fast i Kungsängens äckliga lilla utkant Brunna och så begav hon och jag oss ut i snöovädret på jakt efter något liv eller människor under femtio bast. Vi fick inte lämna Kungsängen, var det sagt. Men vi har inget socialt liv här så jag föreslog att vi skulle lämna den kära förorten ändå. Man måste inte alltid följa reglerna. Varför ska vi gå runt och frysa utanför radhusen med snön som blåser in innanför jackan när vi kan åka buss nånstans, långt härifrån och bara tågluffa ett tag i värmen?


Hon vågar aldrig göra något sånt. Uttrycket "Gå ut och skaffa ett liv istället för att dygna hemma i soffan" bedyter för henne att man ska vandra runt i kylan och bara gå runt. Sedan gå hem. Fint. 

Jag känner mig ganska vilsen nu, vet knappt vad jag skriver och om det ens har en mening?
Vet inte vem jag är. Vet bara att jag inte är din. Och igår var jag ensam, det är jag än. Men jag är fortfarande inte din. Och som en flod, forsar tårarna igen. Som igår, som imorgon, är jag fortfarande ingen särskild. Vet inte vem du är. För att jag är inte din.




Vi är på väg till en ny dag
Vi är på väg till Stockholm stad

Längtar bort till musiken och stan. Det är kärlek för mig.




Adjö.

Avtryck i vitt puder

First breath after coma:

Du
Vill du hållas vid liv, en gång till?

Tattoo your mind [bara himlen ser på]

Signatur

Skissade tankar

Trackback
RSS 2.0