mittprivatamoln

Snügga killar på bussar är till för mig! Dagens snügging: blonderat hår, Jocke Berg style, so fashion fast man såg utväxten men det var sassy ändå! Han bar svartvitrandig halsduk och glasögon a la femtiotal! FAB-U-LUS!
Och han gick så himla poppigt! WORK IT HUNNY!!!!

Nu har jag ätit min middag, tonfisk och fullkornsmakaroner. Mumma.


* Jättepätte är mitt ord för jätteskönt.



Känner mig sorgsen för att jag är halvt kär i Joakim Berg. Och det är inte ens charmigt. Bara sorgligt. VARFÖR KUNDE DET INTE VARA NÅGON ANNAN HAN HAR REDAN FRU OCH BARN OCH ÄR VUXEN?

Hah. KulT. Lyssnar på Mew just nu, riktigt bra är dem.

Normalt om man är kär i Justin Biber. Eller Johnny Depp.

JOCKE BERG? Sjukt.♥

Hoho. Nej. Jag minns dagen för några dagar sen som inte var riktigt som riktiga dagar skulle vara.

Torsdag och jag skulle till skolan. Jag skyndade och stressade hela morgonen för att jag försov mig grovt. Jag skulle tagit med idrottskläder men ack o ve jag bestämde mig för att glömma bort det och kom försent till skolan. Jag anlände när basgruppssamlingen var slut.
Min handledare mötte upp mig vid trappan och sa åt mig att skriva planering. Kursföreläsning, samtal om Anne Franks Dagbok som vi skulle ha läst ut vid det här laget, och jag är någonstans i mitten av boken. Jag har typ lagt ner den boken för att ja, jag har viktigare saker för mig. Förresten går det inte att läsa ut hela boken om man verkligen inte anstränger sig eftersom att den är så tråkig vid många tillfällen. Och nej,jag orkar inte anstränga mig.
Jag var lite nervös och skrev ner allt förutom idrotten och skulle precis gå därifrån när han tog tag i mig.
"Idrotten då?"
Jag svarade inte, stirrade bara ner i golvet. Folk vandrade förbi hela tiden och jag kände att vissa blickar fastnade på mig vilket jag var obekväm med. Hjärtat bankade och hela situationen var så obekväm att jag bara ville springa därifrån.
"Säg INTE att du glömt idrottskläder..!" Jag nickade på huvudet och försökte svälja klumpen i halsen. Jag tittade på honom och jag såg hur hans ögon förändrades. Han blev ARG. Han var JÄVLIGT TRÖTT PÅ MIG, det såg man. Han himlade med ögonen och tog några andetag.
" DU MÅSTE VARA MED PÅ IDROTTEN! VI HADE JU REDAN PRATAT OM DET HÄR. VI HADE ETT AVTAL. DU LOVADE ATT GÅ PÅ ALLA IDROTTSLEKTIONER OM DU SLAPP SIMMA!! DU LOVADE!"

" Eh... Förlåt?" viskade jag.

" Varför glömde du dem?" sa han.

"Jag vet inte riktigt. Jag ville inte vara med idag. Och jag glömde också på morgonen så då var det för sent EHE för att åka tillbaka och hämta. Men jag hade inte tänkt vara med idag såatteh..."

" EHHH du åker tillbaka och hämtar kläder! NU" sa han och pekade mot mitt skåp. " Annars ringer jag hem till dig och vi kommer ha möte direkt efter skolan." *Ondskefullt leende*

"Men hallå. Jag kom ju nyss. Jag tänker inte åka tillbaka hem igen, det är jättesnöigt ute." mumlade jag upprört.

" Du har ett val. Hämta kläderna NU OMGÅENDE eller så går jag och pratar med idrottsläraren och ringer hem till dina föräldrar. BÅDE din mamma och din pappa."

*Jag blänger argt och folk som går förbi tittar nyfiket på dramat som utspelar sig mellan mig och min lärare*

" Åkej. NU går jag in i personal rummet och ringer dina föräldrar så har vi möte efter skolan." 

*Vi står och tjafsar ett tag*

"NEJ! Jag ska möta en kompis efter skolan." viskar jag fram surt. Han ignorerar mig med flit och går mot personalrummet. " Åkej, jag åker väl och hämtar kläderna!" Han fortsätter ignorera mig och jag får panik och blir ännu mer upprörd. "NEJ! MEN VÄNTA DÅ! Jag åker hem och hämtar kläderna..."

"Åkej. Det skakar vi hand på?" * Jag vägrar skaka hand*
"Nehepp men om du åker nu och inte kommer tillbaka så vet du att jag ringer hem till dig. Åkej? Och du vet att kuratorn och en massa annat kommer vara inblandat, vi har pratat om det här förut. Åk nu på en gång så borde du hinna."

Jag vänder om och går nerför trappan med tårar i ögonen och springer nästan in i bildläraren men han märker mig knappt. Hämtar sakerna i skåpet och rushar ut ur skolan. Väl ute halkar jag till och snubblar. Dagarna innan hade det varit problem hemma. Sedan ser alla i skolan på när jag och min lärare bråkar. Jag börjar gråta och skrika. " JAG HATAR MITT LIV!!11" Sparkar på papperskorgar. Ilskan väller upp och jag skyndar mig till Stockholm Västerhaninge Achmed tåget och hinner precis med det. Åker mot fel håll. Skulle åkt till Kungsängen men jag förtjänade en riktigt god chai latte efter allt det här. Inne på tåget tänker jag över problemen och osäkerheten hemma över vilka som är min familj och vilka som inte är det. Vilka ska man lita på och öppna sig för? Tårarna rullar sakta nerför kinderna, ingen lägger märke till mig fastän det är fullt på tåget och Kent viskar tryggt i mina öron, Håkan klinkar på ett piano med vemodiga texter och Henrik skriker hest ut om ställen och känslor och ingen bryr sig om flickan som hulkar och gråter på tåget och när hon kliver av på Stockholm Central och ramlar Drottninggatan fram är det ingen som bryr sig om vart hon ska.
Beställer sedan en chai latte på ett trevligt men dyrt fik utanför Bengans som jag besökt förut och sitter i ungefär en timme och klunkar försiktigt på teet och tänker och tittar på människorna som har ett mål en riktning mot något med någon och jag tittar på klockan. SHIT. Fyra minuter över nio var jag på Stockholm Västerhaninge tåget. Klockan är nu kvart över tio. Här står tiden still, trodde jag men fel fel fel. Klockan kvart över elva börjar idrotten. Från Spånga mot Kungsängen tar det en timme typ. Och tillbaka blir det två timmar sammanlagt. Och jag satt fortfarande kvar på fiket. Jag drack upp all latten och skyndade mig till plattan, sedan vid perrongen ser jag ett Bålsta tåg åka därifrån. Nästa tåg anlände efter sjutton minuter. SNOPP-HUVUD.

Fick åtminstone skymta en trevlig popparekille som påminde lite om Sami Sirviö. JÖSSES AMALIA.
Skyndade mig hem. EHE blev tvungen att fixa håret och sminka mig lite också när jag kom hem. Hade inte ätit frukost men valde några kläder till idrotten och skyndade till skolan sedan. Precis när jag kom in i skolan såg jag på klockan. Prick tolv slog klockan när jag drog av mig skorna. Precis nu slutade min äckliga idrottslektion. DÅ ville jag bara rusa hem men jag skymtade min handledare så jag skyndade till omklädningsrummet.
En annan klass var där inne. Jag sjönk ner på en bänk och kände inte att jag orkade mer för idag.
Men jag bytte om och fick vara med på deras idrottslektion. Min mage kurrade under hela gymnastiken. Under dem timmarna jag varit borta hade min lärare ringt mor min och undrat vart jag var. Mor min trodde jag var i skolan. Jag fick sedan ljuga ihop något om försenade tåg och missade bussar. Direkt efter skolan åkte jag till Vällingby. Tog fel buss så jag fick traska tillbaka till Spånga Station och ta en ny. Slösade då bort en timme. En hektisk dag, må jag säga.

Ajökens

Varje moln är trasigt