För vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenar

Igår var verkligen så himla bra! Har inte haft så kul på länge! Vi kastade snöbollar på Hannas barndoms kärlek och ropade "Darling" efter honom och jag träffade hans fönster flera gånger! Mysigt! Men han stod plötsligt på baksidan, från ingenstans och sa "Var det ni som kasta´?"
Mitt hjärta bankade så hårt och Cassie och Hanna pekade på mig! Vi bara skrek och grät av skratt och la oss i snöslasket och jag gömde huvudet i min polokofta för att dölja rodnaden. Han skakade på huvudet och gick in igen. Sedan skrek vi Philip Darling! i Skälby och sprang hem och ropade på fjortisar. Nu lyssnar jag på Skisser för sommaren på Spotify och den önskar jag mig. Någon med lite riksdaler får gärna bidra.


Nu ringer någon mig. Jag orkar faktiskt inte svara. Min näsa är röd och ögonen svider. Rösten darrar. För när man precis gråtit så blir det så svårt att ta tillbaka kontrollen och behärska sig, inte visa några känlsor. Mamma försöker verkligen muntra upp mig, hon tror att det bara är lite matte MEN DET ÄR INTE BARA DET.

Jag vill ha din ryggrad här fäst den i mig Jag är alltid tryggast när du är en liten bit ifrån en rörelse i ögonvrån

Sluta ring.

Jag funderade också idag på min planering över min individuella skolgång. Jag ligger så jävla mücket efter. Kommer aldrig hinna jobba ikapp. Jag önskar att någon kunde komma och ta mig härifrån. Att få bo någon annanstans ett tag där ingen känner mig och ingen vet vem jag är och vad jag har varit eller kan lista ut var jag kommer hamna i livet.
Det känns som att alla där jag bor vet vem jag är men det kanske är för att det är sant. Elle så har dem sett mig nån gång och hört saker om  mig, rykten och lögner och halvsanningar om det som var förut.
När man trodde att man kunde lite på folk. Man kan bara lita på sig själv, vet jag nu. Nu ringer någon igen.


Lägg dig ner i gräset nu du är så varm här Jag vill ha min tunga där du är så nära att du är våt men Så nära får ingen gå

Snusk-Jocke. HAH! ♥ Nu ska jag tugga mentos och dricka te.
Ajökens

Vad är farväl? Vad är inte gjort av sten?

I somras fotat av mig. Tror inte att jag saknar den tiden men jag vill inte stanna kvar i november tjugohundratio heller.

 


Avtryck i vitt puder

First breath after coma:

Du
Vill du hållas vid liv, en gång till?

Tattoo your mind [bara himlen ser på]

Signatur

Skissade tankar

Trackback
RSS 2.0